Härlig eftermiddag!

image

image

image

Igår hämtade jag Elise innan tolv så vi fick hela eftermiddagen tillsammans för att mysa, vila och busa.

Tuffbästis kom hem till oss och vi pratade och lekte. Kvinnan i mitt liv följde med oss och handlade och underhöll sedan Elise medan jag lagade mat. Och så tog hon ut Vackraste hunden på en promenad. Tuffbästis påstår att saker som dessa inte innebär mycket uppoffring från hennes sida, men det underlättar så otroligt mycket för mig!!

Köpte nya höstkängor till Elise igår och tanken är att hon ska ha dem nu i glappet mellan hösten och vintern. Sedan är det varmare vinterstövlar som gäller, men jag tycker hon har varit kall om fötterna när hon kommer hem från förskolan då hon har haft gympaskor i skinn tills nu. Hon älskar sina nya pjucks och dansar runt i hela huset!

Den underbara mössan har Tuffbästis stickat åt Elise!

Jobb och läkarbesök

image

Är i skogen med kadetterna och bedömer lektioner. Senast en om överlevnad. Det blåser friskt och kylan tränger in genom den öppna gylfen. Vackraste hunden är med och springer omkring. Lycka för henne! Och idag har hon fått en svart vän med sig, Helix. Och nyss kom en annan hund som hon hoppade på. Hundjävel…

Har även träffat mvc-läkaren idag och mitt tryck ligger lågt och bra men får inte bli lägre. Vilket underbart problem! Hon jämförde även mina prover nu med samma tid under förra graviditeten och sa att förutsättningarna ser bättre ut den här gången. Hoppas!

Hon sa däremot att jag skulle förbereda mig på att hon kanske kommer att sjukskriva mig halvtid nästa gång vi ses, om tre veckor. Det är inte bra att jag stressar. Jag blir dock tokstressad av att arbeta halvtid, då mina uppgifter kommer vara desamma, fast på hälften av tiden. Snart är min kollega även tillbaka och intensiteten på arbetet sänks, den värsta tiden är nu. Jag tänker inte heller gå runt och oroa mig för att eventuellt bli sjukskriven utan jag tar en dag i taget och så får jag se hur jag mår längre fram.

Benen i högläge och en sak i taget.

Oväntade modersinstinkter

Himmel vad jag skrev i helgen! Jag sov över i stan för att effektivisera min tid och trots att jag knappt gjorde annat än att skriva så kom jag bara en liten bit på vägen. Suck! Jag är trots allt nöjd med min insats och känner att jag inte kunnat jobba snabbare eller prioriterat annorlunda för att bli klar i tid. Jag har veckan på mig, men ska ut i fält nu i tre dagar (fast sova hemma). Jag är åter ensam med Elise då Militärpappan åkte på övning i morse. Han kommer sent på fredag kväll och då är jag inte hemma, som vanligt. Men på lördag kväll ska vi mysa allihop igen! Han får inte ha på sin mobiltelefon på hela övningen och det är jag inte van vid. Vi brukar kunna ringa och säga god natt till varandra och det uppskattar jag väldigt mycket! Jag får väl ringa och säga god natt till någon annan, helt enkelt!

Jag har nu lagt upp en plan för hur jag eventuellt ska hinna med mina uppgifter på den korta tid som är kvar. Jag ska såklart göra mitt bästa men är det så att jag inte hinner så är det ju inte hela världen. Då får jag helt enkelt lämna in när allt är klart!

De här två senaste månaderna har lätt varit de mest omvälvande och kanske stressiga på väldigt länge för mig. Inte stressigt som i stressigt, eller i alla fall inte som stressigt var för mig innan, innan jag blev mamma. Sedan Elise började på förskolan har stress fått en ny innebörd för mig. Innan kunde jag stressa upp mig över saker och få svårt att prioritera. Så är det inte längre. Som en instinkt är det Elise som är viktigast och allt som rör henne kommer oavkortat i första hand. Allt annat blir prio två, så enkelt har det blivit att prioritera, så mycket av det som stressade mig innan gör det inte längre. Faktiskt. Det kunde jag ju i min vildaste fantasi aldrig kunnat föreställa mig!

Så, jag har liksom inte känt mig stressad de här två månaderna men jag har haft fullt upp och mycket mer därtill. Många saker ha fått läggas åt sidan, däribland min egen träning och det är den jag prioriterar högst efter Elise. Förstår ni vidden nu då? Efter mycket sjukdom för Elise, inläggning på sjukhus, galet mycket på jobbet, egen förkylning, Militärpappan mycket bortrest, Elise som vaknar hundra gånger per natt och är jätteledsen osv så har mitt prio varit att ta hand om Elise såklart (och att sova när jag får tillfälle, så jag orkar ta hand om Elise).

Hon är finast i världen!

Vilken fin pussmun jag kommer få!

Vilken fin pussmun jag kommer få!

Massa mys

Morgonmys innan jobbet.

Morgonmys innan jobbet.

Kvällsmys efter jobbet. Mamman mycket tröttare än barnet...

Kvällsmys efter jobbet. Mamman mycket tröttare än barnet...

Fredag kväll. Fast jag har ingen direkt fredagskänsla tyvärr. Kanske beror det på att vi knappt var några på jobbet idag. Alla brukar vara så glada på fredagarna och det liksom luktar helg från tidig morgon tills dess att man går hem. Idag luktade det just ingenting.

Jag är trött och kommer gå och lägga mig tidigt fast idag har jag fredagsgodis och ska kolla en snabbis på Idol för att se om det är något att ha. Jag brukar tycka att det är roligast att kolla när bara de bästa är kvar.

Förra helgen var Militärpappan bortrest på fiskehelg med sina vänner och denna helgen ska jag i min tur ha plugghelg. Jag kommer åka till min mormor och morfars lägenhet i stan (de är inte hemma) och låsa in mig hela helgen för att bara läsa, fundera och formulera. Femtio sidor ska vara skrivna på söndag innan jag åker hem igen. Jag kommer att sova hemma och hinner förhoppningsvis mysa med min lilla familj en stund imorgon kväll!

Fredagsmys. Militärpappans crème brûlée!

Fredagsmys. Militärpappans crème brûlée!

Träning för gravida

På Gomorron Sverige idag medverkade Maria Wigbrant som är en av två författare till den bok jag använder mig utav för träning under graviditeten och som jag skrivit om innan, ”Stark, glad, gravid”.

Maria Wigbrant som är barnmorska och träningsinstruktör pratar i Gomorron Sverige om träning under graviditeten och det är ett bra klipp tycker jag. Kanske till nytta för någon! Klicka HÄR för att komma till klippet på youtube.

VAB-dagar

Elise älskar för närvarande att leka med magneter. Hon staplar alla på varandra och sätter fast de överallt i huset där de fastnar. Hon kan hålla på i en timme utan problem!

Elise älskar för närvarande att leka med magneter. Hon staplar alla på varandra och sätter fast de överallt i huset där de fastnar. Hon kan hålla på i en timme utan problem!

Elise hostade ganska mycket natten till idag och vaknade och var ledsen många gånger så vi beslutade att vara hemma med henne idag. Så var det det där, att klockan halv sex på morgonen bestämma vem som ska stanna hemma från sitt arbete…

Jag hade föreställt mig, innan Elise ens började på förskolan, att just diskussioner som denna skulle bli väldigt jobbiga och vara en klar källa till konflikt mellan mig och Militärpappan. Vem är minst viktig på sitt jobb? Vem har mest att göra just idag? Vem har möten som man absolut inte kan missa och vem har föredrag, ordergivning eller genomgångar som ingen annan har möjlighet att ta över?

Såklart är Elise viktigast, viktigare än allt det där jag nyss rapade upp, men det kan kanske vara svårt att tänka att jag faktiskt kommer att tänka så, känna så, innan första VAB-dagen är ett faktum. För mig var det så. Mycket på grund av de konflikter vi haft här hemma under våren då vi delade på föräldraledigheten och arbetade båda två. Det gör vi inte om, är vår lärdom, i alla fall inte på det ostrukturerade sätt vi gjorde då. Det var en lösning som inte passade oss helt enkelt.

De dagar då någon av oss stannat hemma med Elise för att hon är sjuk har inte varit någon källa till konflikt för oss. Allt har gått otroligt smidigt och trots att klockan ibland är halv sex på morgonen (och Militärpappan knappt är vid medvetande) har vi lugnt och sakligt berättat för varandra hur våra dagar på våra respektive arbeten ser ut. Oftast har vi beslutat att vara hemma halva dagen var, då har vi båda chans att stöka undan det viktigaste och sedan bytts av vid lunch. Vi har knappt tio minuters bilväg till våra jobb så det passar oss utmärkt att lösa det på detta sätt.

Så gjorde vi även idag. Jag jobbade förmiddag och var hemma med Elise under eftermiddagen och Militärpappan tvärt om. För oss är det bara fördelar med att lösa de VAB-dagar vi kan på detta sätt! Vi har båda mycket energi att vara med en sjuk Elise som oftast är mer krävande just då och vi hinner ”släcka bränder” och ordna det viktigaste på jobbet vilket gör att vi båda blir mindre stressade. En klar vinna/vinna-situation!

Om vi befarar att Elise möjligtvis kommer att bli sjuk inom det närmaste, av någon anledning, bestämmer vi redan innan vilka dagar vem av oss ska vara hemma på. På så sätt slipper vi fundera mer över det och om Elise blir sjuk vet man redan kvällen innan vem som ska vara hemma dagen efter. Alla verkar lösa VAB-frågan olika och jag har hört allt från att det i vissa familjer alltid är ena föräldern som VAB-ar (oftast mamman. Kanske beror på att hon tjänar mindre, vill helst vara hemma eller helt enkelt inte är lika viktig på sitt jobb?) till familjer där de i förväg gjort upp att den ena föräldern VAB-ar måndagar, onsdagar och den andra tisdagar, torsdagar och att de delar på fredagar. Allt för att slippa bråka om vem som är viktigast. Sätten är många. Hur gör ni?

När Elise sov idag under den tiden jag var hemma hann jag rätta en hel hög med tentor som jag annars skulle gjort på jobbet. Bra! När Militärpappan kom hem lagade vi mat och Militärmorfar kom på besök en stund och stannade på middag. Tuffbästis kom förbi en sväng när hon var i krokarna och då hon såg mig försöka dammsuga golvet med en gnällig unge klängandes i benet och en pipig hund springandes runt oss så tog hon över dammsugandet och gick sedan en sväng med hunden. Tack, allra finaste du!

Militärmorfar hade med sig fyra kassar fulla med kläder som en på min mammas jobb hade frågat om jag ville ha. Om jag ville? Vi ärver nästan inga kläder här då både jag och Militärpappan är de första av alla kusiner som har barn. Jag har inte hunnit kolla igenom allt ännu men det var kläder från storlek 50-110 och de jag sett var riktigt fina! Lycka!

Elise går på sin kur med den medicin hon ska ha mot förkylningsastma nu igen och den ska hon få var fjärde timme under dygnets vakna timmar, i fyra dagar. Och så hostmedicin när hon ska sova för natten. Hon hatar verkligen att ta hostmedicin och totalvägrar att dricka den från en sked eller mugg som vissa barn verka tycka om, den är ju så söt. Så vi måste spruta in den i munnen på henne och det är alltid under stora protester då Elise är riktigt ledsen och försöker spotta ut allt, hon gurglar det långt ner i halsen innan hon tillslut tvingas svälja. Lite otäckt, tycker jag, men det går.

Vi har en tålig hund. Elise vill gärna vara nära. Ibland lite för nära, kan jag tycka, men inte Undra!

Vi har en tålig hund. Elise vill gärna vara nära. Ibland lite för nära, kan jag tycka, men inte Undra!

 

Undra är oavkortat den i vår familj som får flest pussar av Elise!

Undra är oavkortat den i vår familj som får flest pussar av Elise!

En onsdag mitt i veckan

Jag hämtade Elise vid tre idag och efter det körde vi in till stan igen. Vi tog med oss Vackraste hunden och tog en kort promenad i Amiralitetsparken så att hon fick lukta av sig ordentligt på stadshundarnas kiss. Äntligen har det byggts en hundrastgård i den här stan! Inte en dag för tidigt. Den ligger i Amilralitetsparken och är inte särskilt stor, men dock en rastgård där alla hundar kan vara lösa. Jag passade på att släppa in Vackraste hunden där medan det var tomt. Sedan kom det en annan hund, men då gick vi. Undra är inte världens trevligaste mot vilken hund som helst och jag orkade inte eventuellt börja strula med henne när Elise var med.

Efter hundpromenaden satte vi in Vackraste hunden i bilen och så lekte vi i lekparken en stund tills Militärpappan kom ut genom vaktens grindar och vi kunde åka hem tillsammans. Härligt! Här hemma lagade vi mat, åt, badade och la Elise. Hon hostade en del ikväll och började rossla lite igen så vi gav henne av den medicin mot förkylningsastma som vi fick ordinerat för någon vecka sedan och så lite hostmedicin på det. På förkolan hade hon ätit som en häst och sovit lite mer än två timmar, som hon brukar. Hon hade varit pigg och glad och inte hostat någonting. Hoppas hon sover hela natten och att hon får vara frisk!

Själv håller jag på att gå under av trötthet och ska alldeles strax krypa ner i sängen, Strax, innan jag blir övertrött och börjar göra tusen saker eller läsa hundra bloggar…

Elise och Undra

Elise och Undra

Undra och Elise

Undra och Elise

Busunge med köttfärssås i hela fejset!

Busunge med köttfärssås i hela fejset!

Nej men, ett bad kanske?!

Nej men, ett bad kanske?!

Att ligga med Källström

Män och sport. Män och fotboll…

Nyligen kom jag innanför dörren efter en lång dag på jobbet. Jag plockar undan lite och sätter mig tillrätta med datorn i knät i soffan bredvid Militärpappan som kollar på fotboll på TV:n. Allt är ganska tyst och stilla förutom Militärpappans småmuttrande om hur gubbarna på TV:n ska röra sig för att spela bättre fotboll.

Plötsligt flyger den svårt förkylde (läs: lätt snorig) Militärpappan upp från soffan och ut på vardagsrumsgolvet. Denne tvåmetersman med onödigt långa ben utför en segerdans av sällan skådat slag likt en flamingo/giraffkorsning, här mitt framför mig! Knäna dras upp mot hakan, obeskrivligt långa armar flaxar ner husets inredning och allt pryds av ganska så klumpiga glädjeskutt och kvidande lyckoljud från denna onödigt långe, vanligtvis manlige och ganska lugna make.

Men nu är det fotboll och då är det andra sociala normer som gäller.

Kim Källström – Vilken man! När jag förvånad ser upp på Militärpappans dunsande dansljus och flaxande extremiteter slår det mig att han – om har var tvungen – hade kunnat ligga med Källström just nu.

Andra sociala normer gäller. Män som visar känslor, så öppet blottar sin kärlek, glädje eller förtvivlan. Sin kärlek till andra män och deras bedrifter. Är det någon mer gång man ser detta än just under sportevent? Jag är ytterst tveksam.

Och när jag ändå är inne på ämnet Män:

Jag flög till Stockholm för någon vecka sedan och satt inklämd i mitten mellan två bredaxlade, till synes stenhårda män som inte rörde en min på hela resan. Med sammanbitna käkar satt de stirrande rakt fram i sätet framför och såg just lite hårda och orubbliga ut.

Sen serveras frukosten.

Ur de små foliepaketen plockas det ut två väldigt små juicepaket, ett av vardera man. I pillas ett obeskrivligt litet ihopvikbart sugrör och förs mot den till synes stenhårda munnen utan leende.

Och där sitter jag nu, inklämd mellan två bredaxlade, manliga, till synes orubbliga män som suger på varsitt pyttelitet sugrör och försöker se lika normala och hårda ut som innan juicepaketen blev serverade.

Jag kan inte låta bli att småle lite. Det ser, sett ur min knasiga världsvinkel, lite roligt ut och genast blir min dag lite bättre!

En tisdag som denna

Ännu en ganska stressig dag följt av en mestadels vaken natt lider mot sitt slut. Jag sitter på bussen på väg hem från jobbet då jag fick pussla ihop schemat med en kvällstjänst för att få tiden att räcka till. Jag måste erkänna att jag inte är ett stort fan av tjänst under kvällstid, särskilt inte med tanke på att jag var på jobbet strax innan sju i morse. Jag hade ställt in mig på att hålla lektion till nio ikväll men vi blev klara strax innan åtta. Skönt! Sen att jag har tolv kronor(!) ob i timmen efter klockan sju gör mig inte mycket mer motiverad om jag säger så…

Fast det väger upp att jag har en bra chef, ofta kan flexa med arbetstiden och faktiskt sällan jobbar kväll. Morgonmänniska som jag är börjar jag hellre svintidigt än slutar halvsent.

Militärpappan uppmanade mig att inte stressa hem utan att ta den tid jag behövde. Gulligt, tänkte jag. I nästa andetag säger han att det är fotboll på tv:n ikväll… Ibland är han lite extra romantisk den där Militärpappan!

Tack för alla era svar angående gårdagens inlägg om att jag har ont i gravidmagen! Jag har en rutinläkartid på Mvc nästa vecka och känner att jag kan vänta tills dess med att ta upp det med dem. Börjar det göra mera ont innan dess slår jag förstås en signal. Som jag skrev igår är det ingen outhärdlig smärta på något sätt utan mer att jag noterar den. Just för att den sitter i magen och att det ligger en bebis där i vill jag inte ignorera den, vilket jag lätt gjort om jag inte varit gravid. Skönt att flera av er kände igen min beskrivning av smärtan och det är intressant att läsa om vad ni tror eller har fått för diagnoser på samma typ av symptom.

Jag kan mycket väl tänka mig att det kan vara växtvärk i livmodern eller något med ligamenten som många av er skriver. Alla mina vänner som har haft foglossning har klagat på smärta i ryggen, så jag hade faktiskt inte en aning om att det satt en fog även där fram! Men där ser man! Jag vet att ni är både mammor, gravida, sjuksköterskor och sjukgymnaster som svarat, bland annat. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig och vilka människor man får kontakt med genom bloggen! Jag älskar att blogga!