Fotoutmaning SEX: En bild på dig och vän du inte varit med på länge!

Jenny och jag med våra flickor

En av de vänner jag inte varit med på länge är Jenny. Det var för övrigt hon som utmanade mig med denna fotoutmaning!

Vi har känt varandra sedan vi var små, våra pappor arbetade ihop och vi bodde bara ett par kilometer från varandra under vår uppväxt. Jenny och jag är lika gamla men har aldrig gått i samma klass därför var det extra roligt och festligt att träffa Jenny när vi bestämde träff.

När vi var små lekte vi med dockor och barbie, lite senare hade vi videokvällar och pratade killar. Ett par gånger fick vi följa med våra pappor på deras jobb, åka militärfartyg, bo i hytt och fnittra åt de snygga lumparkillarna. Vi åt mat i mässen, delade hemlisar på toa och spydde i varsitt handfat när det gungade för mycket.

Jenny är en vän som jag inte alltid träffat regelbundet, ibland kan det ha gått något år utan att vi hörts av, ibland kan vi både träffas och prata i telefon ofta. Oavsett vad så är det alltid som om vi sågs igår, alltid lika lättsamt, trevligt och glädjande! Efter en längre tid gått utan att vi pratat med varandra fick jag veta att vi väntade barn med bara två månaders mellanrum. Jag blev så glad! För Jennys skull, för vår skull. Tänk att vi skulle få följa varandra så nära på den fantastiska resan också!

Hon bor åtta mil bort, vi hörs över telefon någon gång då och då, vi träffas när vi kan och läser varandras bloggar varje dag. Jenny är en mycket fin vän!

Den förra bilden på mig var ju inte så värst gammal. Elva år liksom, vad är det? Då var jag 19 och såg ut ungefär som idag fast lite töntigare. Men ack så mycket visare de där elva åren gjorde mig!
På bilden ovan däremot är jag runt ett och ett halvt. Där snackar vi gammal bild!

Fotoutmaning FEM: En gammal bild på dig själv!

Fiskarefrida

Något som jag tycker väldigt mycket om är att fiska. Meta, alltså. Det finns en göl, av oss kallad ”Gölen”, på landet där mormor och morfar bor. Dit gick vi alltid för att meta abborre när jag växte upp.

Först letade vi mask i komposten, grävde med Farfar Hennings gamla hacka. Vi lade alla maskar i en burk med många hål i locket, tog varsitt metspö över axeln och gick de få kilometrarna genom skogen, över ett kalhygge och förbi Första gölen för att slutligen komma fram till den andra gölen, Gölen. Där låg Morfars röda plastbåt med åror av trä och vatten i botten. Vi hjälptes åt att tömma båten som stått sedan vi var där sist sen puttade Morfar ut oss och hoppade i sist. Jag och Syster Yster satt förväntansfulla i båten och fick ro när vi kommit ut en bit.

En av de viktigaste sakerna vara att hitta det perfekta fiskarstället, där flest fiskar nappade. Det var såklart olika ställen varje gång även om vi hade våra favoritplatser. Fick ingen av oss napp på fem minuter så bytte vi ställe. Jag var redan då en rastlös själ… Men jag var en hejare på att fiska och fick alltid flest napp och flest abborrar på kroken! När fisken väl var uppdragen i båten fick Morfar ta bort den från kroken och ha ihjäl fisken. Sätta på mask på kroken har jag gjort så länge jag kan minnas, men att ta av fisken var lite lurigt till en början. Ibland kom vi hem med ett trettiotal abborrar att steka i lite smör. Jag älskar den fisken! Det smakar sommar och barndom för mig.

Med åren har det blivit färre fisketurer i Gölen och sist jag var där var väl för kanske elva år sedan, det var då fotot togs. Jag gillar lugnet vid Gölen, myggorna, dofterna och de små grodorna i kanten. Jag fascineras av trollsländorna och den totala tystnaden. Den lite kusliga ensamheten.

Idag säger de att det inte går att äta fisken från Gölen längre och båten vet jag inte vart den tagit vägen. Men jag vill inte höra, vill inte förstå! För mig kommer alltid Gölen att vara förknippad med fina stunder från min barndom. Minnen jag sparar djupt i hjärtat, dit ingen annan når.

Fotoutmaning FYRA: En bild på en konstig tid i ditt liv!

En konstig tid i mitt liv

Det är lite knepigt det där med konstiga tider, tycker jag. Vad är en konstig tid? Mitt liv är och har alltid varit väldigt varierat, spännande och lustfyllt. Stagnation är inget för mig! Jag utmanar mig själv i det mesta och lever mitt liv fullt ut så långt det är möjligt. Hela tiden. Jag försöker att inte begränsa mig och att alltid tänka utanför ”boxen”.

Jag har nästan aldrig tråkigt, jag ångrar mig sällan och jag älskar att leva mitt liv precis så konstigt som det tenderar att vara!

Bilden är från en av alla konstiga tider i mitt liv. Jag var på utlandstjänst i Bosnien och på en leave (semester) åkte jag via Wien och Barcelona till Magaluf där jag mötte upp Militärpappan och ett gäng kompisar. Det blev en vecka med mycket sol och bad och en hel del festande.

Jag trivdes inte med en del grejer i Bosnien så jag mådde ganska dåligt, var ledsen och bekymrad. Detta tog sig i uttryck att jag emellanåt verkade ganska besvärlig och irriterande för en del andra på resan. Allt har sina förklaringar och jag ber om ursäkt till er som fick stå ut med mig vissa dryga stunder. Jag orkade inte då…

Fast vi hade väldigt roligt också! Och jag blev den brunaste mig någonsin! Och så var jag nykär. Som sagt, en konstig tid i mitt liv. En av dem.