Sköna söndag!

Elise i hood-tröja

Cool Elise i hood-tröja

Idag har vi haft en ”komma-ikapp-dag kan man säga! Det är så mycket som inte tiden räcker till för i veckorna när jag är ensam. Det finns så mycket saker som jag vill göra, många saker som jag borde göra och en del saker som jag måste göra. Jag är en såndär kvinna som vill så mycket med allt att alla viljor lätt blir till måsten. Som när jag var höggravid och jättestressad för att få allt klart på jobbet och en massa andra saker här hemma, då kom jag på ytterligare saker som hamnade på måste-listan, som att baka surdegsbröd, vilket jag aldrig tidigare gjort men just nu var det jätteviktigt för att jag skulle få ro i själen!

Jag skriver mina listor och jag stryker efterhand och jag lägger till i högre frekvens än jag tar bort. Men vad gör det? Då vet jag att det alltid finns saker att göra och på så sätt slipper jag bli stressad över det… Eller nåt?. Jag gillar ett högt tempo och jag älskar att få saker gjorda! Idag har varit en sådan dag – alltså en bra dag!

Militärpappan och jag har idag städat nästan 200 kvm hus, dammsugat bilen, tvättat flera maskiner tvätt och tagit hand den, tömt sopsorteringen, handlat, rensat bland Elises kläder, fikat på kardemummabullar med te och kollat på ett House-avsnitt. Nu har vi nyss abnjutit en underbar gulaschsoppa som Militärpappan lagat och strax dessförinnan gav jag mig ut på en löptur i kvällen. Man får passa på när man har lyxen att springa utan både hund och vagn!

Elise har varit världens goaste unge hela dagen idag och skrattat så fort någon av oss pratat med henne! Hon har ätit morot och bajsat morot och lekt med sin mjukis-morot! Mycket morötter blir det… Och så har hon tjutit höga ljud och vänt sig från rygg till mage lätt som en plätt flera gånger, i tvättstugan, på mattan i vardagsrummet, i vår säng och i gätrummet. Hon har varit på topp idag vår älskade lilla flicka!

Det är kul att kunna stå en stund

Det är kul att kunna stå en stund

Charmtroll!

Högsby T&R

Vi har varit i Högsby en kortare sväng och åkte hem nästan när vi nyss kommit kändes det som. Kvar lämnade vi Vackraste hunden, hon ska få vara på ”kollo” och skrämma slag i Den svarte, få konkurrens om maten och mysa i knäveck. Härligt för henne och härligt för mig!

Nu har Militärpappan bara två veckor kvar i Halmstad och jag kanske inte ens behöver nämna hur glad jag är över att han kommer hem?! En annan mamma sa till mig för ett tag sedan: ”Om ni ska ha fler barn låter du väl inte Militärpappan vara borta sådär länge igen?” ”Jo, svarade jag, bara han tar med sig hunden”. Jag är därför väldigt tacksam över att hans underbara föräldrar tar hand om henne lite nu! Tusen tack!

I det yrke vi båda har valt är avstånd något man får räkna med. Det blir såklart inte lättare för det rent praktiskt men kanske mentalt, för vi lever i den världen. Militärpappan är ofta på övningar och kan vara till sjöss flera veckor i sträck och jag är ibland på övningar i skogen. Nivåhöjande utbildningar är oftast på annan ort och sträcker sig över ett eller flera år. Och så ska vi tjänstgöra i utlandsstyrkan som en del av vårt dagliga arbete. Jag var i Bosnien i ett halvår och vi vet varken när det inträffar,vart det bär eller vem av oss det gäller. Vi vet bara att. Att den tiden kommer då vi måste vara borta från varandra igen men förhoppningsvis dröjer det tills nästa gång.

I Högsby åt Elise morot med större aptit än både potatis och palsternacka, kan det vara sötman tro?! Mer morot blir det och sedan står majs på tur hade jag tänkt mig. Vad gillade era barn bäst i början?

På vägen hem var Elise trött och vår tanke var att hon skulle sova men Elise tänkte annorlunda… Hon gallskrek i 13 mil med undantag för tre kortare stopp med bilen då vi höll på att bli galna, då tog jag upp henne i min famn och hon började direkt att skratta! När vi hade tre mil kvar somnade hon, så vi passade på att köra förbi stan och köpa hem sushi.

Imorgon har vi en hel del saker att ta tag i och jag har en massa energi för idag har jag fått sova middag! Underbart!

Märklig tvättsymbol

Militärpappan undrade efter tvättråden på den vita ylletröjan han fick av Elise för ett tag sedan. Han tittade på tvättanvisningarna och sa sen frågande: ”Militärmamman, vad innebär den symbolen som föreställer en kvinna som håller upp händerna?”

What?! Jag drog till mig tröjan och tog en närmare titt:

”Att din mamma ska tvätta den”, svarade jag. Hahaha!!! (ej klorblekning) En kvinna som håller upp händerna… Till Militärpappans försvar vill jag bara tala om att han är väldigt rädd om sina kläder och aldrig har krymt eller missfärgat något plagg, till skillnad från mig (har hänt en gång, jag är med rädd om mina kläder). Hade så inte varit fallet hade jag inte skrivit om det här på bloggen.

Men fatta bara grejen att verkligen tro att det finns en tvättsymbol föreställande en kvinna som håller upp händerna! Ja, ibland kan man undra hur långt vi kommit med jämställdheten egentligen… Men han roar mig ibland, min underbara man!

Internetlös!

Till min stora fasa har jag varit utan Internet sedan i tisdags och därför inte haft något liv! Typ… Jag skrev ett inlägg då men hann aldrig publicera det så ni får läsa det nu istället för min tisdag var så himla bra:

Efter en hel del bök och stök somnade äntligen Elise vid 22.00 i måndags kväll. På tok för sent eftersom jag intensivt försökt natta henne sedan klockan 20.00 men hon somnade i alla fall tillslut och det är jag glad över! Nästa gång hon vaknade var klockan 03.00 och hon åt och gjorde ett par tappra försök att hålla mig vaken efter det, men jag vann. Såklart. Klockan tre tänker jag då inte gå upp! 03.30 somnade hon om och vaknade nästa gång vid 08.00!

Både Elise och jag kände oss urstarka efter en natt som denna och detta firade vi med lite mosad palsternacka med bröstmjölk, som mest åkte ut igen, men ett halvt kryddmått svalde hon i alla fall och det är jag glad över!

På morgonrundan med Vackraste hunden försvann den nyss nämnda in på en tomt i ett oövervakat milli-ögonblick OCH BAJSADE DÄR! Jag smög mig in för att plocka upp efter henne, men trots idogt letande gick bajsen inte att hitta!  

Jag lyckades inte ens råka trampa i den vilket jag i och för sig är glad över!

Linnéa och Edvin kom förbi för att lämna tillbaka Elises gå-stol som Edvin lånat men inte behöver längre och de stannade på en kaffe. Det är alltid lika trevligt att träffa Linnéa och det känns helt fantastiskt att ha en så fin vän bara några hus bort! Vi som knappt kände varandra för ett år sedan har nu blivit riktigt goda vänner och det är jag väldigt glad över!

Jag och Elise åkte in till gymmet och körde ett styrkepass på en timme och medan jag lyfte vikter satt Elise nöjd i sin babysitter och kollade på mig, åt på sin bitring eller suttade på räven. När vi var klara med träningen var jag så trött i musklerna att jag knappt orkade lyfta Elise, men bara nästan, för jag lyckades få med henne hem och det är jag glad över!

Sen slängde jag i mig lite müsli och fil och begav mig ut med en sovande Elise i vagnen för att hunden skulle få springa av sig lite. Väl hemma satte jag Elise i sin gå-stol och hon var så nöjd där att jag både hann dammsuga och duscha innan Fina Lina kom med zucchini och crème fraiche. Tillsammans åt vi kycklinggryta, pratade ikapp och drack te. Hon var här några timmar och nu ska Elise sova… Det går inte så bra, men hon är just nu världens gosigaste mysunge och det är jag fantastiskt glad över!

Måndag

Idag var det återträff med MVC-gänget, alltså vi som gick föräldrargrupp tillsammans när vi var gravida. Vi träffas ju med jämna mellanrum på eget bevåg och det var lika trevligt idag, trots att det var någon annan som bestämt att vi skulle ses! Vi skulle prata om förlossningen, om föräldrarlivet motsvarade våra förväntningar, om vardagen och lite sånt. Vi hade såklart redan berättat allt detta för varandra innan, men det var kul att höra igen och så fick ju Monica höra med, BM som ”höll” i träffen. Höll och höll… Hoppas att hon inte kände sig överkörd av oss fem pratglada och livade mammor och två pappor. Äsch, det var nog mest skönt för henne!

Vi föräldrar hade i alla fall så trevligt i varandras sällskap så vi tog en lunch tillsammans allihop direkt efteråt, på Mio. Känns som att jag hänger där rätt ofta nu… Men deras salladscafé är verkligen toppen! Mycket att välja på, nyttiga alternativ, smaskiga kakor, jättegod latte och gullig personal! Vad mer kan man begära?

Efter lunchen åkte jag och Elise till Maxi för att handla lite och sedan hem för att amma Elise. Nu däckade hon i min famn och jag ska strax stoppa ner henne i vagnen och ta oss ut med Vackraste hunden innan mörkret faller. Klockan 17.00 ska vi till Edvin på kalas, hans första!

Jag tänker gå från kalaset innan Elise blir trött så att vi får till en bra kvällsrutin och hon somnar i skaplig tid. Hon har nämligen börjat att somna lite tidigare på kvällarna nu och det är så skönt för både henne och mig! Innan hade jag lite ångest inför kvällarna men idag ser jag fram emot utmaningen att få henne i säng innan 20.00!

Första smakportionen!

Idag har Elise tagit klivet in i en ny värld – fast föda! Om man nu kallar lös potatismos för fast… Och som hon har längtat! Varje gång vi äter tittar hon storögt på maten som åker in i våra munnar och flera gånger har hon lyckats flytta min tallrik på bordet med en liten kladdig hand som följd.

Nu fick hon en egen tallrik med en minimal portion potatismos på. (mosad kokt potatis och bröstmjölk). Skeden var hon van vid från AD-dropparna varje morgon och hon var högst intresserad av att få stoppa in den i munnen, gärna själv.

Lite skeptisk var hon till en början, kanske var det konsistensen, men efter någon sekund verkade hon vilja ha mer. Jag gav henne lite till och när jag tog bort skeden blev hon vansinnig och skrek högt! Jag gav henne ytterligare lite potatismos och hon blev glad igen. Herregud! Sen slickade hon skeden. (Jag ser vissa likheter mellan henne och Vackraste hunden här…)

Jag ser fram emot fortsättningen!

Elise var skeptisk till en början

Elise var skeptisk till en början

Första smakportionen. Spännande!

Första smakportionen. Spännande!

Kan själv!

Kan själv!

Det här gillade jag!

Det här gillade jag!

Helspänd egentid

Och så fick jag min efterlängtade egentid tillslut! En tid som förvaltades mycket väl – Eller inte. Elise somnade i sin säng vid 21.30 och fram till 23.30 satt jag i soffan och panik-njöt av min plötsligt uppkomna engentid. Att slappna av var sjukt mycket lättare sagt än gjort! Jag satt liksom på helspänn i två timmar beredd att springa upp till Elise, inte om utan när, hon vaknade för att snabbt söva henne igen. Precis som att det skulle vara till någon hjälp! Suck.

Vid 23.30 var jag helt utmattad av all anspänning och väldigt trött på mig själv och mitt beteende, så jag gick och lade mig. Väl i sängen läste jag lite ur nya Fitness-tidningen och runt midnatt hörde jag hur Elise började sutta och suga på sin hand. Hon vaknade aldrig, men jag kunde inte sova  i detta brutala oväsen! (…) Trots att jag verkligen ansträngde mig för att inte bry mig och lade en kudde över huvudet för att inte höra henne, slumrade jag bara och vaknade till minst var tionde minut i TRE timmar! Sen fick jag nog. Av mig själv. Jag hämtade ett sovande barn ur sin säng, ammade henne i min säng och vi båda somnade. Sen snuttade hon lite varje timme och vid 07.00 gick vi upp.

I natt ska jag sova i gästrummet. Militärpappan är hemma men han vaknar knappast av hennes små sutt. Ibland vaknar han inte ens när hon gallskriker. Men det gör jag, som ni säkert förstod… Jag vaknar redan innan skriket kommer, liksom när hon andas in andetaget innan skriket. Märkligt men fascinerande!

Funderar på att flytta in Elises säng till hennes rum. Det ligger precis bredvid vårt och en sådan flytt skulle kanske innebära att vi alla kan sova bättre. Och när Militärpappan bara är hemma på helgerna så vill jag verkligen sova med honom och inte i gästrummet!

Elise somnade bra ikväll genom att Militärpappan gick runt med henne i famnen i typ 20 minuter. När han lade ner henne vaknade hon till, som vanligt men somnade direkt om när han Vyssanlullade hennes säng, så även Militärpappan prisar Brio-fötterna.

Skynda att somna och tvinga att njuta

Idag har jag haft en underbar dag! Spontan och utan krav, men händelserik! Vid 10.15 var det träff på BVC med mammorna och tillhörande flickebarn (vi är alla förstagångsföräldrar och har bara döttrar). En barnpsykolog kom dit och pratade en stund och det var trevligt och bra. När vi var klara där kom någon med förslaget att vi skulle luncha ihop på Salladscafét på Mio en bit bort och eftersom vi aldrig har träffats utanför BVC förut var det ett extra trevligt initiativ, tycker jag! Ännu trevligare var att alla sex mammor hade möjlighet att följa med! Vi pratade massor och jag fick en del ”ny-gamla” tips om bebisars sömn. Tips om saker och rutiner som jag gjort innan men kommit ifrån en tid när Elise sovit bra. Nu den senaste tiden har hon dock varit grymt krävande och näst intill omöjlig att söva på kvällarna och på något sätt har jag liksom låst mig i mina tankar där.

Det enda som fått henne att somna nu på kvällarna är att amma henne till sömns, liggandes i sängen. Och jag kan inte resa mig upp och gå när hon somnat, för då vaknar hon. Så fort jag lagt henne ifrån mig har hon vaknat och jag får börja om! Det har varit väldigt tröttsamt, slitsamt och krävande för mig, för att inte tala om kvävande, att precis alltid ha någon på sig!

Jag har känt att jag måste försöka göra något åt det här men samtidigt inte vågat med rädsla för att det ska bli ännu värre och att jag är ensam om att lösa den situationen då och det skulle jag bara inte mäkta med! Så jag har tagit den säkra, fega och tråkiga vägen och ammat henne till sömns i vår säng varje natt nu i ett par veckor. Dock vaknar hon nästan varje timme när hon ligger bredvid mig och vill sutta lite för att sedan somna igen och det gör ju att jag sover väldigt dåligt hela nätterna. När Militärpappan är hemma på helgerna och vi tillsammans får henne att somna (då har vi hållt på en stund var, så vi fått vila lite mellan varven för det kan ta många timmar) då sover hon från 21.00 till 04.00 utan ett endaste sutt!

Så efter långpromenad (med en faktiskt fin och lydig hund) och Elise sovandes i vagnen i två timmar, åkte jag till Leksakshuset och köpte BRIOs ”Vyssan Lull Fötter” till Elises säng. Väl hemma monterade jag dessa tillsammans med en halvnöjd Elise i babysittern och Vackraste hunden som sprang runt mig för att hjälpa till. Eller nåt. Lite borr och skruv och så var de på! Jag lade tre mindre kuddar vid huvudändan på Elise säng så hon blir mer ombonad, lite som i vagnen och så satte jag upp hennes mobil som hängt över min säng ett tag nu… (det fanns en lämplig krok där), allt på inrådan av de andra mammorna. Tack fina ni!

Elise fick sitta i vagnen och titta på mig när jag rullade älgköttbullar lite senare och Vackraste hunden var med på ett hörn även här som ni säkert förstår! Elise fick mat vid 20.45 och strax innan 21.00 somnade hon på mig. Jag gick upp och lade ned henne i sin säng och som vanligt vaknade hon. Då vyssan-lullade jag lite på sängen och Vips! hon sov. På en sekund! Det här är ju sjukt!

Så här sitter jag nu och dricker te, äter lite mörk choklad och tvingar mig att njuta. (Ni vet, som när man får möjlighet att sova en stund och man liksom måste skynda sig att somna… det brukar ju gå sådär.) Det är ju det här jag har längtat så efter, att få lite egentid, och så kan jag knappt slappna av nu när jag äntligen fått möjlighet! Jag tror att hon ska vakna hela tiden, men nu har jag suttit på helspänn i snart en och en halv timme – i onödan!

Jag är i alla fall mycket glad för att hon somnade så lätt med de små förändringarna och både hoppas och tror att det blir lättare för mig att slappna av med tiden. Idag har det varit en underbar dag och jag ser fram emot morgondagen med bland annat långpromenad med en fin vän och besök av mamma!

Elise Alva Tilia

Dop

Elise bär samma klänning som mig när jag döptes

Förra söndagen döpte vi Elise i Högsby kyrka och det blev en lyckad tillställning! Jag kan tycka att kyrkoherden var lite väl gammeldags och torr, vi fick till exempel inte läsa en dikt som vi ville i kyrkan och alla bibeltexter med mera som det stod att man kunde ha med om man önskade, skulle vara med trots att vi önskade att de inte skulle! Hur som helst gick allt mycket bra och under högmässan som varade i hela 80 minuter sa inte Elise ett ljud! Hon var fullkomligt nöjd, log mot prellen och sen somnade hon när själva dopet var över. Underbara barn!

Efteråt bjöd vi på fika i församlingshemmet med smörgåstårta och kaffe, doptårta, bullar och kakor. Elise vaknade lagom till kalaset började och charmade all släkt och vänner genom att vara glad, vaken och nyfiken tills sista gästen lämnade då hon passade på att somna igen så att vi kunde ställa iordning lokalen efter oss.

Elise fick många jättefina presenter bland annat en gunghäst i trä, guldhjärtan med kjedjor, Karin Mannerståls bestickset, en liten Kånken från Fjällräven med böcker i, Skattkammarbok, en superfin gå-vagn med hennes namn på och så fick hon fonder och flera andra saker. Alla presenter var verkligen så himla fina och både vi och Elise är väldigt tacksamma och glada.

Elise Alva Tilia fick hon heta, vår dotter! Elise från min mamma, Alva från min Farmor och Tilia från Militärpappans släktträd 400 år tillbaka. Rätt coolt när man tänker på det!

Dikten som vi inte fick läsa i kyrkan har jag hittat för längesedan någonstans och jag ska göra något med den hade jag tänkt. Kanske rama in och hänga upp i Elises rum eller skriva på väggen? Jag har inte bestämt mig ännu. Några förslag? Den får i alla fall avsluta detta inlägg:

 Jag önskar dig inte
guld mitt barn
ej heller pengar
och makt.
Jag önskar dig
modet att vara
dig själv.
Och stå för det
du sagt.
Jag önskar dig inte
en stenfri väg.
Men kraften att
vägen gå.
Jag önskar dig
kärlek i rikliga mått.
Och vänner att lita på.

I’m back!

Jag säger bara Mamma/Baby-träning – Wow! Salen var full av bebisar, inte visste jag att det fanns så många träningssugna mammor  i den här stan! Hon som höll passet är fantastisk, jag har alltid gått på hennes pass för hon är så sjukt inspirerande och duktig och hon kommer hålla i Mamma/Babyträningen varannan gång.

Det är olika träningspass varje vecka och idag körde vi Funktionell träning. Jag som inte trodde att det skulle ge mig så mycket rent träningsmässigt sitter just nu med två stockar till ben och begynnande träningsvärk i hela kroppen. Det var precis som ett vanligt Funktionell-träningspass, i alla fall för mig, för jag har världens snällaste barn! Hon låg på en matta framför mig i 55 minuter och var helt nöjd hela tiden! Så jag kunde träna på precis som jag ville, så perfekt!

Jag passade även på att ta mig i kragen och reda ut en sak som jag gått och grunnat på ett tag, men undvikit. För en månad sedan ungefär så skaffade ju jag mig en PT (personlig tränare) för att jag känner att jag står still och att träningen inte ger effekt bland annat. Jag ville ha Marie som PT, hon som höll passet idag men av någon anledning fick jag en annan tjej istället. Jag påpekade det lite i förbifarten lite mer som ”Jaha? Jag trodde jag skulle ha Marie” men fick till svar något i stil med ”Nej, det är jag som tar alla nya PT-kunder nu”. Jag ville inte tjabba om det även om jag verkligen hade sett fram emot att ha Marie som PT! Jag tänkte att jag ger henne en chans.

Jag har hunnit träffa min PT två gånger varav en när vi bara pratade och en när vi gick igenom mitt nya styrkeprogram. Det var ett par saker som inte kändes helt bekväma och jag började direkt fundera över om jag skulle fortsätta med henne, men det kändes inte helt bekvämt att säga att jag hellre ville ha Marie… Idag hade jag funderat klart. Jag sa till Marie att jag ville byta till henne som PT och så blev det. Hon skulle ta det med den andra tjejen och det var inget pinsamt med det, försäkrade hon mig om. 

Jag betalar 450 kr i timmen och såklart vill jag verkligen ha valuta för mina pengar! Det känns som att jag tagit rätt beslut och jag är glad att jag vågade.

Träningen idag gav mig en massa ny energi, något som jag verkligen behövde! I eftermiddags gick jag en promenad med Vackraste hunden i 90 minuter medan Elise sov i vagnen. Mamma och pappa kom förbi med kinamat lite senare och jag lämnade dem med Elise en stund och åkte för att handla. Jag hann alltså med allt jag skulle idag och är energin är påfylld igen. Tänk vad lite träning kan göra!