Träning med PT

Idag var min första träning med den personliga tränare som jag anlitat. Hon jobbar på gymet där jag tränar och är förutom PT även sjukgymnast, vilket känns lite extra bra såhär efter en graviditet. Hon hade lagt upp ett styrkeprogram åt mig där jag tränar igenom hela kroppen och flera av övningarna ska stärka bäckenbottsmuskulaturen. Jag ska köra passet 1-2 ggr i veckan själv och efter ett tag gör vi om programmet så vi delar upp kroppen på olika pass. Men det kräver ju att jag verkligen kommer iväg hemifrån flera gånger i veckan och än så länge känns det lite vanskligt, eftersom jag är ensam till mitten av december.

Annars tränar jag på som vanligt, jag har rätt så bra koll. Jag är motiverad och har både en stark vilja och den kunskap som krävs. Jag anlitade PT:n för att kunna få lite avstämning med någon annan med jämna mellanrum. Jag behöver det för att kunna hålla uppe motivationen under en längre period när det känns motigt.

Vi har gjort en del tester där vi mätt kroppens sammansättning av andel procent skelett, muskler, vatten och fett. Dessa siffror ska vi nu ändra och om en månad ska jag göra samma test igen för att se om det går åt rätt håll. Spännande, motiverande och läskigt!

Vi har även pratat en del kost och jag har skrivit kostdagbok under en vecka. Jag behövde inte ens lämna in den till henne för att se endel brister själv. Det blir så otäckt tydligt när man får ner det på pränt! Jag äter alldeles för lite för den mängden träning jag utför. Mitt försvar? Jag hinner inte. Jag prioriterar Elise och Vackraste hunden och allt annat som ett välstädat hem… Haha. Man är ju lagom knäpp i huvudet, säger jag bara!

Nu har jag gjort det lättare för mig att äta mera och framförallt oftare. På morgonen gör jag frukost till mig själv det första jag gör, innan Elise får mat. Hon är ändå ganska nöjd och glad på morgonen, så hon kan vänta i en kvart, såklart! Märkligt att jag inte tänkt så förut. Hur tänkte jag då? Lunchen tar jag fram från frysen i samband med frukosten. Det är alltid någon mat som vi gjort innan och fryst in i portionslådor. Sen ska man bara komma ihåg att äta den också. Det kan låta lustigt, men jag glömmer den ändå alldeles för ofta… Mellanmålen tar jag enkelt bara ett äpple från trädgården och lite keso, kesella eller någon banan eller avocado, kanske lite nötter. Det funkar oftast bra. Middagen lagar Militärpappan denna veckan nu när han är hemma och då äter jag ju den, men nästa vecka och alla andra veckor måste jag fixa till den med själv. Men det ska nog gå bra, Elise är mer medgörlig nu för tiden och kan ligga ensam en stund.

För att få in rutinen börjar jag varje dag med en liten lista (jag älskar listor) där jag skriver ned vad som ska göras under dagen. Idag såg den ut såhär:

08.00 Frukost

08.30-09.30 Ringa viktiga samtal

10.00-12.00 Babyrytmik inklusive mellanmål

12.00-13.30 Promenad till Maxi (ca 2 km+ 2km) för att handla

14.00 Lunch

15.30 Löpträna 40 minuter med hunden i koppel och Elise i vagnen

16.30 Förstärkt mellanmål

17.30-18.30 Styrketräning med PT

19.30 Middag

Det har funkat bra idag och hade jag inte haft min lista så hade jag definitivt inte ätit allt dethär och då hade jag heller inte mått så bra och inte presterat så bra på mina träningspass!

Imorgon står det – förutom en massa mat- löpning, promenad och bodybalance på schemat. Jag längtar!

Träning vecka 40

Måndag: Vila

Tisdag: Promenad, 80 min + Löpning, 30 min

Onsdag: Promenad 30 min + Löpning, 21 min

Torsdag: Vila

Fedag: Promenad, 40 min

Lördag: Vila

Söndag: Promenad, 60 min

Kommentar: Veckan som skulle bli tuffare träningsmässigt blev istället till rena viloveckan! Jag har varit i Halmstad hos Militärpappan och vilat ordentligt. Har inte kännt mig helt hundra och har sovit så mycket jag bara kunnat, dag som natt.

Han är hemma denna veckan och arbetar i Karlskrona så träningen blir enklare att utföra för mig! Ska passa på att gå på pass på gymet! Veckans träning är planerad och jag längtar redan tills morgondagens löppass! På kvällen har jag även ett möte med min nya PT och det ser jag fram emot!

På söndag, på söndag, på söndag…

Den låten har både jag och Militärpappan på huvudet efter en bilfärd från väst till öst med Elise i baksätet. Jag köpte lite barnskivor att lyssna på i bilen och det är ju så många minnen som väcks när vissa låtar kommer upp. Låtar man glömt bort fanns och som man inte visste att man kunde texten på, men upptäcker till sin förvåning att vartenda ord bubblar ur ens mun när musiken börjar spela. Härligt! Den här låten var en av dem! Nu går vi och nynnar på den mest hela tiden…

Idag har vi varit på dop då ett par kompisar döpte sin son till Melvin Våge. Fint tycker jag! Melvin är nästan precis en månad äldre än Elise, så det är extra kul att följa honom och hans framsteg!

Efter smörgåstårta, kladdkaka, smörbulle och kaffe och såklart trevligt mingel med vänner åkte vi hem till Vackraste hunden igen. Mina föräldrar kom på besök en stund och när de gick somnade vi alla fyra! Det var väldigt skönt att få vila en stund med Militärpappan som höll om mig. Det händer alldeles för sällan!

Vackraste hunden vaknade först för hon ville ut på promenad! Jag tog med henne ut så hon fick springa lös i en timme i skogen. Underbart höstväder! Svalt, lite kyligt om näsan, inte så mycket vind och en underbart vacker rödskimrande himmel! Promenaden gav mig massa ny kraft och energi! Perfekt uppladdning inför kommande vecka!

Elise 3 mån

Såhär fin var Elise på Melvins dop idag!

Finbesök

Idag har vi haft finbesök av Militärpappans föräldrar och bror. Målarfarfar har vitmålat det sista i köket och killarna besökte jaktbutiken för att köpa kläder till nästa veckas älgjag. (Småländsk översättning. Älgjakt på svenska). Under tiden bakade jag och Frökenfarmor foccacia med rosmarin och flingsalt, gick en promenad med Vildhundarna och vilade en stund på var sin soffa. Elise sov middag på sin säng i tre(!) timmar.

Under eftermiddagen var Vildhundarna ute i trädgården och solade. Trodde vi. Men efter en stund kom en kvinna och knackade på och undrade om den grå hunden hon hade med sig var vår? Och det var den ju. Hon hade hittat Vackraste hunden i deras trädgård, längst ner på gatan. Suck! Nu har hon utegångsförbud och är under ständig uppsyn! Jag hade tidigare under dagen lokaliserat kryphålet bakom en jättelik buske intill baksidan av garaget, men det var väldigt svårt att ta sig igenom busken för en vanlig människa. Så jag skickade in Militärpappans brorsa i snåret för att sätta för ett kompostgaller! En ovanligt fin människa, men inte hjälpte det! Hunden smet ut ändå. Den svarte hunden är av det lite dummare slaget (eller smartare vad vet jag?) så han stannade i vår trädgård hela dagen.

Under eftermiddagen lagade vi mat under Militärpappans ledning. Det blev en jättegod kräftstjärtssoppa till förätt, till det rosmarinfoccacian och ett vitt vin, för de som önskade. Till varmrätt serverades färsbiffar med fetaost, klyftpotatis, rödvinssås och pepparrotslingon. Till detta ett glas rött. Äppelkaka och vaniljgrädde till efterrätt, med kaffe.

Jag dricker inte alkohol när jag ammar, knappt annars heller för den delen, så för mig blev det pärondryck av ciderkaraktär… Passade bra det med!

Nu är vi dödströtta allihop och proppmätta! Finbesöket lämnade nyss och Militärpappan tog med Vackraste utbrytarhunden på kasta-boll-promenad. Elise somnade precis i min famn när hon ammade och jag ska röja undan lite snabbt innan hon vaknar igen. Röja undan och göra plats för lite lördagsmys med tända ljus. Härligt!

Halmstad

Hela denna veckan har jag och Elise varit i Halmstad hos Militärpappan och hälsat på. Vi har bott allihop i hans lilla etta, men det har funkat bra!

Jag har inte varit lika trött och inte känt mig alls gnällig om kvällarna, som jag brukar känna mig hemma. Militärpappan har ju kommit hem vid halv fem och kunnat avlasta mig. Vilken lyx! Jag har passat på att sova ordentligt denna veckan. Visst, nätterna kommer jag ju inte ifrån, men jag har sovit med Elise på dagarna, vilket jag aldrig annars gör. Jag passar alltid på att gå promenader eller springa när hon sover i vanliga fall, så det får inte bli någon vana det här att sova på dagen… Men jag känner mig utvilad på ett helt annat sätt nu!

På vägen hit körde jag omvägen förbi Ullared för ett besök på GeKås och aldrig i mitt liv har jag sett så mycket folk! Helt galna människor som nära på slogs i affären och knuffades med kundvagnarna för att komma fram tillräckligt snabbt! Jag såg verkligen inte en endaste människa som visade andra lite vördnad och respekt! Folk var helt tokiga överlag. Jag hade Elise i BabyBjörnen på magen och hon var vaken hela varuhuset igenom. Jag slängde ner lite deo, hårband och trosor i vagnen och Elise fick lite bodysar. 40 kr för en body är BP. (Bra Pris) Det är ju knappast så att de hinner slitas ut direkt… Herregud vad fort hon växer!

Igår var det riktigt höstruskväder och regnet bara öste ned hela dagen, så Elise och jag passade på att köra till Väla, ett shoppingcenter utanför Helsingborg, där vi spenderade dagen. Vi köpte en present till Hemliga Marie som tack för att hon passat Vackraste hunden under veckan, en scarves till Elise, ett par jeansleggings till mig och en stor vit stickad tröja till Militärpappan från Elise. Jag passade också på att dricka en stor kaffe latte på Espresso House. Mums!

Idag är det fredag och vi ska bege oss mot Karlskrona igen. Det ska bli skönt att Militärpappan hänger med i bilen hem för även om det funkar bra, så är det alltid lite risky att köra ensam med Elise. Man vet liksom inte vilken timme man kommer fram och det är roligare att vara två. Jag och militärpappan tycker mycket om att åka bil tillsammans! Vi pratar om allt möjligt och gör små avstickare lite här och där.

Nästa vecka kommer Militärpappan att arbeta hemma i karlskrona, så han kommer hem varje kväll. Underbart! Jag har bokat in både träningspass, PT-pass och tid för klippning och färgning av håret! Det gäller att passa på!

Jag har fått en Award!

Jag har fått en award från Rebecca och jag är såklart väldigt smickrad! Tack! Med awarden ska man berätta om tre saker som ligger en varmt om hjärtat och visa en favoritbild.

Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat, helt utan inbördes ordning:

1. Träning: Jag älskar träning i alla dess former! Ju mer variation desto bättre. Jag testar gärna nya sporter och när jag inte är gravid eller nyförlöst (…) cyklar jag ofta till och från jobbet (ca 11 km enkel väg), springer i löparklubb, styrketränar på gym, kör pass såsom bodybalance, box, bodypump, dans, step, spinning och cirkelfys. Jag har även ridit i hela mitt liv och tävlat i både hopp och dressyr. Jag går gärna i skogen, springer hinderbana eller simmar, spelar squash eller varför inte badminton! Som sagt, variation förnöjer!

2. Utmaningar: Det var så jag först kom i kontakt med det yrke jag har idag, officer. Finns det något härligare än att tänja sina gränser, upptäcka sidor hos sig själv man inte trodde man hade, klara av något riktigt, riktigt jobbigt, fysiskt eller psykiskt och att växa som människa? Jag lever för det!

3. Engagemang: Jag är en engagerad själ. I det mesta som jag företar mig. Engagerad i mitt jobb, engagerad i min träning, engagerad i största allmänhet. Jag är en såndär som suttit med i elevrådsstyrelser, matråd, styrelser inom ridsporten, facket och brukshundklubben… När jag vill någonting så vill jag det riktigt mycket och jag är mån om att det ska bli 110% bra. Annars kan det kvitta. Jag tror på att engagemang är väldigt viktigt och det är en egenskap jag uppskattar mycket hos andra människor!  (Och människor med brist på engagemang kan jag bli helt galen på!)

Min favoritbild:

Elise 2 månader

Min älskade dotter! Här två månader.

Med awarden ska man även skicka den vidare till fem andra bloggare. Jag har valt dessa:

Caroline: Skriver med sylvass penna om allt som verkar korsa hennes väg. Jättefina bilder och henner texter är så välskrivna att jag kan läsa om samma text många gånger, bara för att den är så jävla bra!

Marina: Även hon skriver väldigt bra, gärna långa inlägg, om allt mellan himmel och jord. Feminist, lärare, engagerad eller som hon beskriver det själv: Hur just jag lever mitt liv fullt ut – utan hämningar.

Emma & Jocke: Föräldrar till Axel, 5 månader, som föddes med hjärtfel. Bloggen skrivs av både mamma och pappa vilket är spännande och ovanligt, tycker jag. De skriver om Axel och hans sjukdom och om vardagen som småbarnsföräldrar. Ibland skrattar jag, ibland gråter jag. Ibland gråter jag av glädje!

Lofsan: Blivande tvåbarnsmamma, personlig tränare och idrottslärare som bland annat skriver om hennes vardag med sonen Sixten, 1 år, träning och shopping. Massa fina foton! Min stora inspirationskälla när det gäller träning!

Hanna: Skriver och fotar sin vardag med coola sonen Arvid och bebis i magen. Otroliga foton som måste ses!

 

Träning vecka 39

Måndag: Promenad, 105 min

Tisdag: Funktionell träning, 60 min

Onsdag: Promenad, 45 min

Torsdag: Lugn löpning 60 min + Promenad 30 min

Fedag: Promenad, 90 min

Lördag: Promenad, 60 min

Söndag: Vila!

Kommentar: Denna vecka har varit okej träningmässigt, men jag har ju knappast tränat ihjäl mig. Nu går jag däremot in i två intensivare träningveckor och det ska bli så himla roligt!

Testade funktionell träning som gruppträningspass på gymet, styrka för hela kroppen. Det var ganska roligt och tungt så det blir fler gånger!

Har skrivit kostdagbok i veckan och träffat en personlig tränare. Jag äter alldeles för lite för min träningsmängd. Det får jag skriva mer om sen för nu ska vi iväg!

En skön helg

I fredags kväll hälsade jag och Elise på min faster och hennes tre fina barn, 9, 7 och 4 år. Deras pappa var bortrest över helgen, liksom Militärpappan. Vi åt taccos (jag valda delar av taccos med tankte på Elises mage), lekte och pratade tills det bara var jag som var vaken. Då packade jag ihop min bebis och mig och åkte hem.

Igår for vi till landet till Övermorfar, Övermormor och Hemliga Marie. Vi gick i skogen och plockade fem liter kantareller, det lagades en underbar middag till kvällen och sedan var det min tur att somna framför tv:n. 

Idag har jag mest gullat med Elise och vi har gjort en massa ljud med munnen. Jag först och sen härmar hon, oftast. Hon har varit så himla go och fin idag, så fantastisk och underbar! Idag har hon även hittat sin nalle som hon fått av Hemliga Marie. Jag lade den på hennes mage och hon tog den med sina små händer och stoppade den i munnen. Som väntat. Den verkade god, för hon log och gosade med den länge. Sen lekte vi ”titt ut” med spegeln i sovrummet och hon gillade det verkligen! När jag tvättade låg hon på en handduk på golvet och tränade nacken. Hon lyfte riktigt högt och hjälpte till med armarna. Så häftigt att se!

Nu sover den fina lilla prinsessan och själv ska jag med försöka gå och lägga mig snart. Imorgon väntar spännande äventyr för oss!

Amningsglömska

Läkarbesöket gick väl bra. När jag väl kom dit. Som vanligt satte jag mig i fel väntsal, på fel våning, men i rätt tid. Eller fel tid för att sätta sig fel, men rätt tid om jag satt mig där jag skulle. Det är ett vanligt förekommande fenomen för mig och Elise, att sätta sig på fel våning när vi ska dit. Den här gången var jag så fokuserad på att inte sätta mig fel där jag brukar, så jag satte mig en våning för högt den här gången istället, men det blev fel ändå…

Allt var okej hos doktorn, jag läcker lite äggvita fortfarande, men betydligt mindre än förut. Jag ska dit när jag slutar amma så att vi kan byta tillbaka till min vanliga blodtrycksmedicin, Enalapril comp, som jag hade före graviditeten. Jag längtar! Inte nödvändigtvis att sluta amma, det är väldigt behändigt och ganska mysigt, men jag längtar efter min vanliga medicin. Den är mycket modernare och bättre och jag trivs väldigt bra med den, till skillnad från Trandate, som jag har nu.

När jag blev utskriven från BB sa de till oss att vi var tvungna att prata med någon läkare, med tanke på allt som hänt. Skulle vi bli avrådda från ytterligare graviditeter och vad var det egentligen som hände? Idag frågade jag när detta skulle ske och vem denna någon var? Han visste inte, men tyckte att jag skulle ta kontakt med mödravården.

Efter läkarbesöket åkte jag hem, ammade och bytte om till träningskläder sen körde jag till Rosenholm där jag mötte upp PT:n för ett löppass. Vi sprang ungefär sju kilometer i den underbara höstsolen, men det var tungt med träningdvärkande ben och barnvagn. Vackraste hunden var lycklig och sprang fort på ängarna runt oss och rullade sig i gruset. Underbart att se henne så lycklig!

När jag skulle köra hem igen och hade packat in hund, barn och vagn i bilen så  hittade jag inte bilnyckeln! Suck! Jag letade verkligen överallt i en kvart, men utan resultat. Tillslut packde jag ut vagn, sovande barn och hund ur bilen igen för att liksom börja om, men ingen nyckel dök upp. Då packade jag in vagn, skrikande barn och förvirrad hund i bilen igen, stängde alla dörrar, tog ett djupt andetag och tittade runt mig efter någon som liknade en biltjuv som skulle kunna hjälpa mig att starta bilen. Då hittade jag den! PÅ BILTAKET!

Denna amning, säger jag bara! Mycket märkligt att den inte tar ett skit på kroppen, men typ alla hjärnceller!

Sen åkte jag hem.

Ensam och oduglig

Ja, precis så känner jag mig nu.

Militärpappan är borta i tolv dagar denna gång. Elise är förkyld och har svårt att andas på natten. Vackraste hunden är vildare än vanligt och jag… Jag är bara trött och orkeslös.

Vi sover knappt någonting om natten eftersom Elise ligger och snörvlar och flaxar. Hon slår sig, liksom drar sin lilla hand från pannan ner till hakan, via näsan. Jag tror det är den hon vill åt. Efter en stund börjar hon gråta. Nappen kan hon inte ha, för då får hon ingen som helst luft verkar det som.

Jag sprayar med koksaltlösning hundra gånger, i natt tog vi även Nezeril två gånger. Nässugen ligger på mitt nattduksbord och flera gånger i natt har den åkt fram, men inget kommer ut, trots att jag hör snoret som åker upp och ned i hennes näsgångar. Det enda som verkar lugna ner henne och få henne på andra tankar är mat. Jag lägger mig så att hon får amma och då äter hon och slutar flaxa. Sen somnar hon.

I natt var hon vaken mellan tolv och halv tre och mellan halv fem och halv sex sen gick vi upp vid halv sju. 

På dagen är det bättre. Tack och lov. Vi sov tätt intill varandra på siffan mellan nio och tolv. Sen hällde jag i mig en stor kopp kaffe, jag som inte ens dricker något vidare kaffe i vanliga fall.

Vackraste hunden ville vara i trädgården när jag vaknade, så jag släppte ut henne på den inhägnade baksidan. Sen bytte jag på Elise, klädde på oss båda, fixade lite medans jag bar runt Elise på höften. En timme senare började jag undra var hunden tagit vägen, jag mindes inte om hon var ute eller inne. Inne var hon inte och inte ute heller. Nej, då var hon väl någonstans mitt emellan då… Alltså hade hon väl rymt! På med ytterkläder på en gallskrikande Elise, Foppatofflor på mig och ut i trädgårdens alla buskar och hörn! Var är hunden? Ingenstans!

Jag samlade mina återstående hjärnceller, tog ett djupt andetag och lugnade ner mig för en sekund. Jag kanske inte släppt ut henne ändå? Jag minns inte. Eller så har hon rymt. Inte så konstigt i så fall. Vem vill vara här i detta hus med en skrikande varelse som får precis all uppmärksamhet och en matte som glider runt som en zombie och inte verkar ha någon som helst koll. En matte som får hysteriska utbrott på Vackraste hunden som lyder precis allt på tre sekunder, men inte på en. En matte som varken har tid för kisspromenad, långpromenad eller gos och kel.

En fruktansvärd matte, en hemsk mamma, en gnällig hustru och en kompis som inte hör av sig. Och ett fetto. Det är jag. Militärmamman.

Sen hann jag tänka att jag inte hinner leta reda på hunden, för jag har en läkartid om en timme. De så satans viktiga människorna, ni vet! Så Vackraste hunden har det nog bättre överkörd.

Då kom hon fram ur en buske bakom garaget. Kanske en lönngång till friheten, vem vet? I så fall ska jag testa den någon dag när jag får tid och ork…