Pappatid

Igår kväll var jag ute på promenad med PT:n och Vackraste hunden. Elise var med Militärpappan och jag hade två fria armar hela rundan, som varade i 2h och 40 min! Fatta hur mycket fortare man kan gå utan vagn, men samtidigt var det lättare också. Hur som helst skönt med lite omväxling!

När jag kom hem gav jag Elise mat medans Militärpappan lagade supergod kyckling med pasta och en sås på lite av de kantareller som jag plockade i helgen. Mums! På resterande gör jag nog en omelett eller två i veckan.

Under min långa promenad hade Militärpappan hunnit med en hel del. Bland annat att betala räkningarna och leka med sin dotter. Hm… Det ska till en man för något sånthär:

Elise i solbrillor

Alltså... Killars sätt att roa sig! Suck.

Träning vecka 38

Måndag: Promenad, 180 min

Tisdag: Promenad, 70 min

Onsdag: Lugn löpning 60 min

Torsdag: Skogspromenad 50 min

Fredag: Vila!

Lördag: Styrketräning 60 min

Söndag: Promenad 160 min

Kommentar: Denna vecka har känts bra både i kroppen och i huvudet. Jag fick in ett styrkepass på gymet under helgen och då körde jag superset. Jag körde igenom hela kroppen på en timme med två övningar per muskelgrupp. Den första med fokus på styrka, 8 reps och den andra med fokus på uthållighet, 15 reps. Två varv hann jag med, men nästa gång blir det tre!

Jag är just nu inne i en fas då jag tycker att ingenting händer. Och här har jag varit en längre period. Jag går och går, men känner att jag både vill, orkar och borde mer. Dock har jag inte den möjligheten när jag allt som oftast är ensam. Därför har jag gjort några förändringar i kosten istället. Generellt är jag emot grova förändringar i kosten eftersom det ofta är det största misstaget man kan göra mot sig själv, för det håller sällan i längden. Förändringarna är därför inte så stora, med förhoppning att de passar mig och min kropp så att jag kan hålla i dem.

Veckans väldigt långa promenader i kombination med styrketräningen har gjort mig mycket tröttare i kroppen och jag känner att den verkligen fått jobba! Så härlig känsla! Ser fram emot en ny träningsvecka!

Lördag på stan

Elise

Busig Elise

Efter en härlig frukost åkte Militärpappan, jag och Elise in till stan för att köpa lite kläder till Elises allt krympande garderob. Hon har nu storlek 62 och vi köpte bara kläder i storlek 68. Vi har en del kläder som är användbara än, men alla har olika mönster och en massa färger. Jättefina var för sig, men inte så passande till varandra och jag vill gärna ha både över- och underdel på henne…

Så vi köpte två par helsvarta och två par helvita byxor i bomull. Jag gillar bomullsbyxorna bäst för de sitter inte så hårt runt den lilla runda magen. Ett par enfärgade röda byxor och fem enfärgade bodiesar fick det med bli och helt plötsligt har hon minst tjugo fler outfits med det vi har hemma. En del aldrig använt!

Vi köpte även en klänning, bodie och strumpbyxa att ha på Melvins dop nästa helg. Urfina, verkligen! Allt från Kappahl.

Vi inhandlade även en röd overall till vinterns upptåg. Den är både vind- och vattentät, vilket känns bra då jag ofta använder BabyBjörnen till Elise under de kortare promenaderna med Vackraste hunden. Från Polarn och Pyret. Där ifrån kommer även mössan som vi köpte till.

Jag hittade även lite kläder till mig själv. Jag trivs verkligen inte i min hemska kropp som den ser ut just nu, men måste verkligen ha lite byxor som jag trivs i och samtidigt ser någorlunda normal ut i. Stor suck! Ett par svarta jeans från Sisters och ett par typ jeansleggings med resår i midjan från VeroModa blev det. En mörkblå längre, tunn och stickad tröja med lite ”krus” på axlarna och en turkos vanlig långarmad tröja slank också ner i kassen.

Jag var tveksam till jeansleggingsen och när Militärpappan skulle kolla sa jag: ”Vilket djur tänker du på när du ser mig?” Men han såg förvirrad ut och sa att jag var jättefin. Fina Militärpappan, som verkligen gör sitt yttersta för att jag ska känna mig okej i en kropp som han vet att jag känner mig obekväm i.  Expediten förstod inte heller min fråga och undrade vad jag menade. Jag mumlade något om en elefant och en flodhäst och gick till kassan för att betala. För även om djuret flodhäst var det första som dök upp i mitt huvud när jag såg mig i spegeln, så var tydligen inte de andras detsamma. Alltid något!

Elise

Elise var på ett strålande humör hela dagen!

Vi lunchade i stan och drack var sin stor latte på Waynes. Underbart! Elise var på ett strålande humör precis hela dagen, trots sin förkylning. Hon har skrattat och gjort lustiga läten, legat i vagnen och tittat på himlen, pratat med gosedjursbiet ochBarbapappa. På fiket satt hon i mitt knä och charmade paret vid bordet bredvid. Så fort jag eller Militärpappan har pratat med henne idag har hon svarat med ett stort leende med öppen mun. Hon är så underbar, lilla Elise!

Senare på eftermiddagen tog Militärpappan med sig Elise till en kompis för att kolla på fotboll på TV och jag passade på att åka till gymet för att styrketräna. Det gymet jag brukar gå till stängde redan vid klockan 17 så jag köpte en engångsbiljett på Friskis & Svettis som stängde senare. Det var riktigt schysst gym med många maskiner och fria vikter. Och ingen kö heller, perfekt! Jag körde igenom hela kroppen riktigt ordentligt i en timme och sedan duchade jag länge och satt en stund i bastun innan jag åkte och hämtade mina två kärlekar igen!

Elise

Spännande figurer i luften

Dagen har varit fantastisk och vi har riktigt njutit av att få vara nära varandra som en ”vanlig” familj. Jag är världens lyckligaste mamma!

Utvecklingssprång nr 3

Jag köpte en bok på Bokus för ett tag sedan som damp ner i brevlådan igår. Finns det nåt mer upplyftande än att få riktig post?! All ära för kommentarer på bloggen och meddelanden på Facebook, men ett handskrivet vykort, brev eller paket som ligger och väntar på en i brevlådan är något alldeles speciellt, tycker jag!

Boken jag köpte var i alla fall ”Trotsboken” och där i kan man bland annat läsa lite om de sju utvecklingssprången som alla i bloggvärlden verkar prata om! Inte en enda av mina ”IRL-kompisar” med småbarn har nämnt något om utvecklingsfaser. Man lär sig mycket på det där internetet!

Elise stämmer väldigt bra in på utvecklingssprång nummer tre: Nyanser, som inträffar när bebisen är runt tolv veckor. I boken står bland annat att man kan märka att barnet blir skrikigare, klängigare och sover och äter sämre under inledningen av den nya fasen. Allt detta stämmer in på hur Elise är just nu! Coolt, tycker jag! Man kan även läsa om barnets nya färdigheter och hon är verkligen där! Visst är det häftigt att det stämmer in på så många bebisar vid samma tidpunkt?!

  -rör huvud och ögon smidigt när hon följer något med blicken – CHECK!

-drar sig upp till sittande om hon håller dig i handen – CHECK!

-använder bägge fötterna för att skjuta ifrån när hon sitter i babysitter eller ligger på en filt – CHECK!

-greppar om saker med båda händerna – CHECK!

-stoppar allting i munnen – CHECK!

-studerar och leker med händerna – CHECK!

-upptäcker att hon kan tjuta och gurgla och byter mellan olika toner – CHECK!

-blåser salivbubblor – CHECK!

-uttrycker tydligt att hon blir uttråkad av att göra samma saker eller titta på samma leksak för länge – CHECK!

Oroliga nätter

Som jag skrev igår så har nätterna varit långa och någon vidare sömn har det inte blivit för varken mig eller Elise. Hon verkar ha haft ont i magen och legat och gruffat och flaxat och gungat fram och tillbaka med den lilla kroppen. Stackars Elise!

Vi testade Semper magdroppar och redan första natten verkade de ge effekt då hon sov som aldrig förr. Dock var det också den enda natten. Sedan dess har det bara blivit värre än innan dropparna ens kom in i vårt liv.

Tanken på att utesluta laktos ur kosten flög genom mitt huvud, för det verkar vara bland det första rådet folk brukar få. För mig skulle det inte innebära så stor skillnad, för jag äter inte så mycket sånt som det ser ut nu. Men sen är det väl smågrejer som man inte tänker på innehåller laktos och mjölkproteiner… Hur som helst. Jag tänkte om!

Jag började istället analysera vad jag ätit den senaste veckan och kom fram till att jag inte alls ätit som jag brukar. Bland annat hade jag ätit taccos två kvällar och de andra dagarna ganska stark mat.

Vi slutade att ge magdropparna igår och jag slutade äta taccos i samma stund. Och så aktar jag mig för stark mat ett tag framöver. Och vet ni vad? Natten har varit mycket bättre! Inget magont. Dock en förkyld liten liten näsa istället. Jag är fundersam men samtidigt lättad över att Elise verkar vara bättre i magen och hoppas att det håller i sig.

Hon verkade bara ha ont på natten, vilket jag tycker är lite lustigt. Hon är en sådan bebis som bajsar konstant, hela tiden, från födseln och det är visst helt normalt, men det har med blivit mindre sedan magontet försvann. Nu kan man byta blöja utan att det är bajs i den, vilket aldrig har hänt förut!

Vilken vecka!

Syster Yster ringde och efterfrågade fler bilder på bloggen. Hon bor i Oslo och träffar inte Elise så ofta, så med all rätt!Det har varit lite bildtomt på senare tid. Och ordtomt. En hektisk vecka har passerat och jag är stentrött!

Veckans dagar har fyllts av babyrytmik, långpromenader, extremt långa långpromenader, ett par kompisträffar, två bebisträffar, ett tungt löppass, skogspromenad med en galen och understimulerad hund, besök hos Övermormor och Övermorfar, äppelpajsbak, fika på stan, besök av gammal vän som sov över, läkarbesök och extremt dåliga sömnnätter.

Elises mormor var här så jag hann städa huset innan bebisträffen igår och på kvällen var Vackraste hunden helt galen eftersom hennes långpromenad uteblivit under dagen. Hon sprang upp och ned i trappan, runt i köket, upp i fåtöljen, in i mina ben, över mina fötter, ut i hallen och sen trappan igen… allt medans ett överljudspip ljöd ur hennes mun! Jag blir så sjukt stressad när hon är sådan och jag visste att om jag skulle lagt ner Elise i vagnen och gått ut på promenad hade hon sprungit i cirklar runt vagnen och hoppat på stället. Vackraste hunden alltså, inte Elise. Men den dagen kommer väl den med…

Jag ringde Hemliga Marie som kom hit och passade Elise medans jag tog med Vackraste hunden på promenad över kalhyggen, genom skog och över ängar. Hon sprang som en vilde. Jag gick. Mer som en zombie.

Nu är Militärpappan hemma. Han lagar mat och jag ger mat. En ganska schysst deal, tycker jag!

Sömnen, eller rättare sagt den uteblivna sömnen, skriver jag om i ett annat inlägg, för nu ska jag och Militärpappan äta skaldjur och ha fredagsmys!

Sovrekord och lite annat

Vi köpte Sempers magdroppar och hon har nu fått dem i tre dagar. Jag ger dem på kvällen eftersom det är på natten hon verkar ha lite ont.

Igår kväll somnade Elise vid 21.00 och vaknade vid 01.00 och sög på sin hand. Jag bytte handen mot en napp som åkte ut och in igen säkert tio gånger på en halvtimme, men sen somnade hon om och jag med henne. Jag förväntade mig att hon skulle vakna igen en timme eller två senare. Men icke! Hon vaknade först klockan 05.00 (underbara barn!) och fick då mat av en sprängfylld mamma. Sen ville Elise gärna inleda dagen!

Efter att hon klunkat mjölk hejdlöst i 30 minuter lyckades jag i alla fall slumra lite bredvid henne medans hon flaxade och pratade lite med… något eller någon… Halv sju klev vi upp och körde morgonrutin för att vara på sjukhuset med mig vid åtta. BTW: Vem fan ger en nybliven mamma en läkartid klockan ÅTTA på morgonen?! Det var inte sjuksköterskan i alla fall, sa hon när jag frågade henne det ni nyss läste. Hon höll med mig. Sa hon.

Resten av dagen spenderade vi på stan med en kompis som är på besök och så har vi gått vår dagliga promenad såklart! Nu i kväll var vi ett gäng som skulle käkat ute, men jag valde att stanna hemma. Dels för att jag är sjukt trött och dels för att jag inte vill störa Elise i sina rutiner med sömnen.

Istället har jag kollat på Idol, bloggat och pratat i telefon med en sjukt rolig, trevlig och lite galen barnmorska som är en vän till familjen. Hon avrådde mig från att springa, i alla fall vänta tills Elise är 4 månader. Eller tja… tills fyra månader har passerat sedan förlossningen rättare sagt. Elise skiter väl i om jag springer eller inte. Hm… Jag ska ta mig en funderare på det…. I övermorgon. För imorgon har jag och PT:n redan bestämt träff klockan 10.00 för en löprunda på Rosenholm. Men sen ska jag ta mig tid att tänka på att tänka om!

Spindeldille

Bilden är lånad av Jens.

Så. I natt vaknade jag till av en känsla om att något djur kröp på mig. Någon med fler ben än två. Jag viftade till lite med handen mot bröstet där det kittlat till och intalade mig samtidigt att det säkert bara var ett hårstrå. För jag kan liksom inte hålla på och tro att det kryper läskiga djur i min säng. Kan inte skrikandes flyga upp ur sängen och vifta med alla löst hängande kroppsdelar såsom armar, ben och nyammade bröst. Jag kan inte hålla på så längre. Jag är mamman nu. Mammor gör inte sånt.

Så. Jag somnade om i godan ro. Ett par timmar senare vaknar jag av samma känsla och skulle ändå gå upp. När jag drar av mig täcket, vad händer då? Jo, en SPINDEL klättrar ned för mitt ben. Ett kryp med inte färre ben än ÅTTA stycken. En såndär otäck svart spindel med muskliga ben, ni vet. Typ Svarta änkan…

Jag försökte behålla mitt lugn ett stund och beordrade sedan Militärpappan att förgöra den. Men då var den BORTA! Det är alltså ett otäckt åttabenigt svart kryp med muskliga ben på vift i min säng. Och där ska jag sova. Jag känner mig inte trygg. Inte lugn. Inte normal. Bara jävligt obekväm!

Sedan dess har jag dille på spindlar och tycker att det kryper på hela mig. Den är här någonstans. Nyss innanför mina mysbyxor, kändes det som… Nej, nu bakom örat. SUCK!

Träning vecka 37

Måndag: Promenad, 30 min + promenad, 120 min

Tisdag: Promenad, 65 min + promenad, 30 min

Onsdag: Vila!

Torsdag: Lugn löpning, 55 min

Fredag: Promenad, 150 min

Lördag: Vila!

Söndag: Vila!

Kommentar: Den här veckan har jag bara sett till mig och Elise och våra behov. Underbart! Både promenaderna och löprundorna har ökat i längd vilket i sig har gjort att styrketräningen har kommit i kläm. Men så blir det iband och det känns okej med lite nischade veckor lite då och då. De långa konditionspassen har gjort sig tillkänna i kroppen då jag varit trött och tung på kvällarna. Härlig känsla, även om det även krävt sina vilodagar! 

Inför kommande vecka har jag planerat in ett antal både konditionspass men även ett nytt styrkepass på gymet med superset. Hoppas jag kommer iväg bara! Längtar…

Tidig kväll

Ikväll ska jag gå och lägga mig i tid. Tidig tid!

Igår kväll kom min mamma hit och underhöll Elise lite så jag fick två armar och en massa tid över och det är jag verkligen inte bortskämd med så det var helt underbart! Hon stannade till lunchtid idag och tog Elise med ut på promenad i nära två timmar idag på förmiddagen. 

Jag fick otroligt mycket energi av att äntligen kunna få saker gjorda här hemma så jag höll på till halv ett i går kväll och fortsatte i morse fram tills mamma åkte igen. Nu är jag dödstrött. Men gud vad jag har hunnit med!

Jag vek ihop hela tvättstugans tvätt- säkert åtta maskiner, tvättade ett par till och hängde upp. Sedan sorterade jag Elise kläder så jag lättare hittar i lådorna nu när hon använder både storlek 56 och 62. Jag hann även med att städa hela vårt nära 200 kvm hus och till och med våttorka golven! Innan mamma åkte fick Vackraste hunden en kortare promenad så hon skulle lugna ner sig lite. (och låta mig vara ifred)

Elise somnade vid 21.30 igår och vaknade vid 01.00 med knorrande och ont i magen, verkade det som. Jag, som precis hade somnat då, var dödstrött så jag lade Elise i Militärpappans säng med en napp i munnen så jag lätt kunde stoppa i den igen när den trillade ut. Ett par gånger till vaknade hon under natten, men ville inte äta en enda gång. Kanske kan hennes gosiga kinder och mysiga mage avslöja henne… men det har aldrig hänt att hon tackat nej till mat innan, så jag blev lite orolig… Vid fem i morse tvingade jag i princip i henne lite mjölk och när hon väl fått i sig en liten slurk och liksom vaknat till så åt hon som om hon aldrig fått mat! Tänk om man kunde få en sådan natt till nu när jag ska gå och lägga mig själv i tid! Hoppas…

När mamma åkt hem och Elise somnat var det som om luften bara försvann ur mig. Jag satt dödstrött och vrålhungrig och funderade först över hur jag skulle lägga upp dagens träning, vilket övergick till vad jag skulle träna och senare slutade med om jag över huvud taget skulle orka träna idag. När jag väl beslutat mig för att inte träna utan bara försöka slappa (hur man nu slappar ensam med en 2-månaders bebis) så pep det till i mobilen. Det var från PT:n som ville gå en promenad om 30 minuter. Utan att ens tveka skrev jag att jag skulle ta mig bort till henne för en promenad. Jag skyndade mig att skicka iväg sms:et innan jag hann varken känna eller tänka efter och studsade ner i källaren och svidade om till träningskläder.

I köket tryckte jag ner en alldeles för grov macka med keso, tog vattenflaska, hund och bebis med mig och halvsprang de tre kilometerna bort till PT:n. Sedan gick vi. Vi gick fort och gårdagens löpning gjorde sig tillkänna inte minst i mina ben. Vi gick och gick och tjattrade på om livets väsentligheter. Två och en halv timme var vi ute och gick nästan 1,5 mil! Gött med vänner som drar med en ut när man själv ballar ur.

Skönt! Otroligt skönt! Men nu är jag Trött! Så, god natt!