Intervaller i backe stod på gårdagens planering och jag fick med mig fyra tjejer till ur Team Militärmamman. Underbart! Inför Stockholm Brantaste som jag ska springa om mindre än en månad försöker jag springa mera backe än vanligt, det lär ju behövas, om jag säger så.
Backträning är fantastisk träning och väldigt bra för mig eftersom jag alltid varit en förskräckligt dålig backlöpare. En sån som gärna gått så fort jag ens tänkt ordet backe. Men så är det inte längre utan jag kämpar mig upp, kanske inte snabbast i världen, men bra mycket snabbare än förut! Jag tänker aldrig tanken att vilja gå längre utan nu handlar funderingarna mer över hur mycket jag kan klara att öka resten av biten mot toppen.
Fantastisk känsla – såhär efteråt åtminstone…
Igår sprang vi Veckans Backpass, som ni hittar varje fredag inne hos Ida. Eftersom det skulle vara en ganska lång backe i flera stigningar passade Bryggareberget bra för oss, en utsiktsplats över Karlskrona, för er som inte känner till den.
Utsikt från Bryggareberget i Karlskrona
Vi började med att gå upp för hela backen och märkte upp två vändpunkter vid platåerna, för vi skulle nämigen inte bara ta oss upp för hela backen, utan springa den om i Idioten. Vi joggade ner igen och började vårt backpass på riktigt:
Upp till första vändpunkten snabbt och joggade ner, vände direkt och upp igen fast nu till andra vändpunkten och joggade ner. Och upp en gång till fast nu hela vägen till toppen.
Denna sträcka blev sammanlagt 1000 meter.
Tanken var att vi skulle köra detta två till tre varv och för att alla skulle känna sig tillräckligt motiverade sa jag två varv och sen (kanske) ett bonusvarv på det. Sagt och gjort! När två varv var avverkade var alla peppade på ett varv till. Och när tre varv var färdiga kom någon annan med förslaget att ta ytterligare en vända(!) och det hängde alla med på!
Visst är det fantastiskt att träna tillsammans?!
Ofta, som i varje dag: