Idag har jag äntligen sprungit igen efter en hel veckas vila från löpningen! Allt stämde: Kroppen, sällskapet, vädret, hunden, steget. Och foten. Underbart! Jag och Läkaremamman sprang en mil i lugnt tempo, strax över timmen och hann prata ostört och få träning på köpet. Inte illa!
Annars har jag mest simmat i veckan som gått, tre pass och jag känner att jag blir säkrare och bättre i vattnet. Får mer kontroll över kroppen för varje pass jag lägger i simhallen. Jag brukar stanna till efter varje eller varannan längd och tänka på en sak som kändes bra med den sträckan, som armtagen, andningen eller att bensparken kändes mer effektiv. Sedan bestämmer jag mig för en ny grej att fokusera på nästa sträcka, som att sätta i armen mer snärtigt eller andas var tredje armtag.
För mig funkar det väldigt bra att fokusera på det positiva, jag boostar mig själv på något sätt och blir bättre.
Annars är det en härlig och ganska effektiv helg som vi lämnar bakom oss. Igår hade vi lite kalas för mig och idag har vi åkt pulka i det fina vädret, handlat, både jag och Militärpappan har tränat, sorterat räkningar och viktiga papper i nya pärmar för 2013 och så har jag rett upp all den där tvätten som vi skjutit upp alldeles för länge.
Och det ska vi ju aldrig mer göra om. Eller hur?!
I veckan som kommer går Militärpappan vakt ett par nätter och allt är nu planerat och ordnat för att kommande vecka ska flyta på så smidigt som möjligt för oss alla. Nu ska jag hämta in mina vikter från uthuset (vårt blivande gym på tomten) för jag är inte speciellt sugen på att träna i ett iskallt uthus när barnen har somnat för natten. Just att träna hemma när barnen sover är nämligen precis vad som kommer att krävas vissa dagar nu när jag är ensam med barnen men ändå vill få till alla veckan träningspass.
