Att börja yoga

Ni är flera som vill veta hur jag kom igång med yoga och jag ska såklart berätta det för er. Superkul att jag kan inspirera inom yogaområdet! För sanningen är den att jag bara för ett år sedan mer eller mindre avskydde yoga.

image

Jag har testat lite poweryoga-klasser på gymmen när det kom på agendan för kanske 15 år sedan eller så, men aldrig fastnat och därifrån grundar sig egentligen mitt ointresse för yoga. Jag tyckte att det gick för långsamt, och så skulle man vara så lugn och harmonisk fast jag hade supersvårt att hänga med i det höga tempot som det ändå blev: ”solen! hunden! krigaren! Skynda! Nästa! Och andas låååångsamt…” det där gick inte ihop för mig. Där och då. Jag har sedan dess tagit någon yogaklass här och där i brist på annat eller för att ändå ge det en andra chans, men aldrig riktigt fastnat.

image

I början på 2015 blev det mycket prat kring Rachel Brathen, Yogagirl och hon kom ut med en bok som heter just Yogagirl. Jag blev intresserad och fastnade för hennes sunda inställning till livet, hennes bakgrund som stökig tonåring och hennes vändning därifrån till där hon är idag. Hon förmedlar en inställning och en styrka som jag så innerligt önskar att jag kan ge mina döttrar, för jag vet att de behöver höra, läsa och förstå de orden. Jag köpte en yogamatta på Rusta och gjorde några övningar från boken.

I samma veva läste jag till ICC Coach och med detta följde en tre månaders lång period med mental träning. Jag tränade mentalt varje dag och utvärderade skriftligen hur jag kände mig, vad som hände och hur jag tänkte mm i samband med varje pass. Detta gjorde mig snabbt medveten om mig själv och jag hittade ett inre fokus och kom allt snabbare till djupandning.

En djupandning som jag förstod att jag behövt i yogan men aldrig hittat. Så hädanefter körde jag min dagliga mentala träning sittandes på yogamattan. Och när den mentala biten var färdig fortsatte jag med yoga, vilket visade sig klaffa perfekt för min del. Nu förstod jag!

image

Fast jag visste ju inte riktigt hur jag skulle börja, vilka asanas jag skulle göra när och absolut inte varför. Så jag laddade hem några billiga appar som Daily yoga, följde hela pass från Youtube och provade på några veckor med Yogobe. Detta var så bra för mig! För det första kunde jag välja svårighetsgrad, för det andra kunde jag välja om jag ville träna bålstabilitet,  yoga för löpare, för glada höfter mm. Ja, allt vad där tydligen fanns som jag inte hade en aning om! För det tredje kunde jag välja tiden och den är ofta avgörande för mig. Jag började med 15-minuterspass. Kände jag att jag ville mer så körde jag ett, två eller tre till.

Jag ska fortsätta skriva om varför jag tränar yoga och ni har även kunnat läsa om vad det ger mig. Men det var såhär det hela började.

Fantastiskt lopp och en magisk höft

image

Garnisonsmästerskapet i löpning gick över all förväntan för min del. Jag nådde alla mål jag satt upp och kände mig typ urstark hela loppet!

Jag brukar tänka väldigt mycket när jag springer, på lite allt möjligt, men inte igår. Jag är övertygad om att min yogaträning är den starkt bidragande orsaken. Och den ”mentala programmering” som jag gjort det senaste halvåret. Jag har överlag ändrat mitt sätt att tänka.

De enda sakerna jag hade i huvudet under hela loppet var ”jag är stark”, ”jag älskar att springa” och ”vad roligt jag har”!

Ett par gånger kände jag av min höft och hoppade då till som ett litet indianhopp, sträckte ut benet och skakade lite på det. Vips så var smärtan som bortblåst! Ytterst märkligt men uppenbarligen verkligt och framförallt alldeles jävla fantastiskt!

Hur som sprang jag in som tvåa i damklassen på tiden 50.51 och vann en sport-BH och denna fina löparmössa. Jag är mer än nöjd!

image

Omfokusering

image

Tisdag och yogatime på jobbet. Underbar start på dagen! Den asana jag utför på bilden ovanför är en utmaning för både balans och rörlighet. Testa!

Imorgon har vi Garnisonsmästerskap i 10 km terränglöpning. Jag har anmält mig med målet att springa runt på ungefär en timme. Min höft begränsar mig men jag väljer ändå att deltaga, det blir så mycket roligare då! Sjukt svårt och frustrerande att tänka bort viljan att göra en bra tid! Så jag väljer att istället fokusera på att ha roligt och göra ett bra lopp efter rådande förutsättningar.

Oavsett det ska bli riktigt kul! Hoppas på många glada deltagare och vackert höstväder för att förstärka känslan ytterligare.

Jag sprang en kort runda i lugnt tempo idag efter att ha vilat i ett par dagar. Det kändes bra och vädret var med mig. Karlskrona visade sig från sin allra bästa sida, igen!

image

125% lycka eller 75% ångest

image

Vilodag efter tufft crossfitpass igår. Eller alltså, finns det otuffa crossfitpass?! Som jag älskar att ta ut mig på det sättet!

Tyvärr glömde jag dricka allt jag behövde och idag har jag dragits med en kraftig huvudvärk! Sådär så jag var på vippen att kräkas lite, men klarade mig. Vidtog åtgärder i följande ordning:

1. Andades lugnt. (1% hjälp)
2. Drack en liter vatten. (10% hjälp)
3. Busade med barnen. (4% hjälp)
4. Tog en Ipren. (15% hjälp)
5. Drack mera vatten. (1% hjälp)
6. Åt mat. Och drack vatten. (1% hjälp)
7. Åt choklad. (20% hjälp)
8. Sov 90 minuter i ett mörkt rum (48% hjälp)

Där emellan försökte jag mitt yttersta för att producera en vetenskaplig text. Det drog ner mitt primära mål att bli av med huvudvärken. Slutligen lyckades jag producera en halv text, vilket endast var 25% av det jag satt upp som mål för dagen. Jag lyckades även slutligen bli kvitt min huvudvärk! Så 125% lycka eller 75 % ångest, lite beroende på hur man ser det.

Jag väljer såklart 125% lycka!

Tid för intervaller

image

Idag var Militärpappan ledig och jag skulle bara in till jobbet under eftermiddagen så jag gick upp med kidsen idag och Militärpappan fick sovmorgon. Jag väckte honom lagom till min frukost smält och gav mig sedan ut för att springa långa intervaller.

Fem stycken fyraminutersintervaller stod på schemat med en minuts gåvila mellan. Härligt att kunna gasa på och veta att det ”bara” är för fyra minuter som det gäller. Fyra minuter är ju väldigt lite tid och så galet lång tid samtidigt!  Även om jag hade tryck i steget vet jag att det inte var längesedan jag kunde hålla samma tempo i 50 min… men skam den som ger sig! Jag får ibland påminna mig om att min höftskada gett mig förmåner som att jag hittat yogan till exempel.

I lördags lämnade jag Tilia på kalas och tog sedan med mig Elise till lekparken i allén i Spandelstorp. Där kan jag ha god uppsyn över henne när hon är på lekplatsen. Själv sprang jag femton stycken enminutsintervaller med trettio sekunders gåvila mellan. Funkade kanon!

Alltså, inga ursäkter här inte! Kan jag så kan du osv…

Kast men liten kadett. Eller löjtnant…

image

Efter ett par dagar med utbildning på Kungsholms Fort i skärgården och ett galet bendödande ”walking bad”-pass var vi idag inne på fastlandet igen. Två killar höll en idrottslektion och jag passade på att vara med. Vi boxades, brottades, gjorde kullerbyttor framåt och bakåt, hjulade, gick på händer (vilket skämt?!), bar varandra, tävlade och lärde oss olika moves. 

image

Ett ytterst bra move som jag fick träna på idag var att slänga omkull den som ville ta mig. Så sjukt roligt! Varför har jag inte hållit på det sånthär innan?!

Jag känner mig stundtals alldeles för både lätt, klen och lite som en vante… men samtidigt ganska rörlig, mjuk och med en stor potential. Träna mera och det blir bra liksom!

I helgen får jag öva mina nya moves på Militärpappan. Hehe…

Milen i höstsolen

image

Korta intervaller stod på schemat idag och jag snörade på mig skorna fast besluten att värma upp kroppen genom att jogga i tio minuter. Jag hade inte kommit långt innan jag kände att jag faktiskt mycket hellre sprang ett längre pass idag. Med lite tempo. När jag springer långt har jag medvetet ett väldigt lågt tempo vanligtvis.

Och det här med vad långt är, är ju otroligt subjektivt. På grund av min höftskada har jag som längst sprungit 8 km det senaste året (!) och det för ett par veckor sedan på Öland.

Idag sprang jag 10 km i 5.30-tempo. Det vill säga att milen tog 55 minuter. Jag kände mig pigg, ansträngd och jag kände av att jag hade växlar att leka med i steget. Jag fullkomligt älskar den känslan! 

Kontentan: lyssna på din kropp. Den vet bäst vad den behöver. Och som jag behövde det här!

I ❤ yoga!

En av de bästa sakerna med yoga är att man kan yoga överallt och närsom helst. På tisdagasmornar erbjuds ett instruktörslett yogapass på mitt jobb. En härlig start på arbetsdagen!

image

I veckan har jag sovit över hos min mormor. Hon har lite mer möbler och saker på mindre yta än vad vi har hemma hos oss. Men ett yogapass fanns det plats för utan problem! Att fånga tillfället, helt enkelt!

image

Andra saker som jag älskar yoga för är det fokus den ger mig. Ett par andetag och jag är i min egen värld, utanför tankar, känslor och alla att-göra-listor i världen. Ovärderligt!  Yogan utmanar både min rörlighet och styrka. Den får mig att vilja mera, att vilja utmana min kropp att vara i balans både fysiskt och mentalt.

I ❤ yoga!

Kettlebell-pass med kortlek

image

I torsdags fick jag möjlighet att vara med på ett lite annorlunda träningspass, eller kanske skulle man kunna säga ett annorlunda kortspel, lite beroende på vad man är mest bekväm med. För mig var det nog en blandning men det blev ett riktigt roligt pass som sög gott i musklerna hela helgen!

Vi hade fyra högar med åtta kort i varje. Beroende på vilken färg som visades skulle vi göra olika övningar och olika i antalet efter kortets valör. På bilden har ni hela passet.

När vi var klara och jag mest låg i en hög och dog lite kom någon på den briljanta idén att köra en fyraminuterslåt med ”Bring Sally up…” där vi i takt skulle göra ytterligare en övning. Fyra minuter på varje arm!! Varför har man två armar?! I helgen hade jag två något mindre fungerande armar… men snygga kommer de bli!

image

Snyggare än i dagsläget iaf… och nej, det är ingen som utövat våld på mig. Jag har varit på massage! Smärta är en högre form av njutning osv…

Höftuppdatering!

image

Min tröttsamma höfthistoria som numera har över två år på nacken har tagit en vändning! I våras fick jag komma till en idrottsskadespecialist i Malmö och har sedan dess väntat på en tid dit igen för att få en spruta i höften. Tiden inföll förra fredagen och för att göra en lång historia kort så fick jag sprutan. En galet lång och något för grov nål rakt in i höftleden. Så läskigt att jag nästan var tvungen att svimma två gånger efteråt. En gång i varje hörn av behandlingsrummet. Och jag som:

1. Aldrig har svimmat
2. Har en hög smärttröskel
3. Är bra på att verka helt oberörd i ytterst märkliga situationer.

Oavsett. I sprutan fanns en bedövning som gjorde att jag inte kände någon smärta alls i höften under några timmar. Dessutom var det cortison i sprutan. Förhoppningsvis håller sig min höft smärtfri ett tag framöver och jag kan fokusera på att bygga muskler i och runt höften.

Så jag njuter av ett helt smärtfritt tillstånd och tränar på! Såklart är jag rädd om höften. Men det är en klart väsentlig skillnad att vara rädd OM höften och att vara rädd FÖR höften!

Livet alltså. Med två smärtfria höfter. Så fantastiskt!