Elise är så förbannat fin mot sin lillasyster! Och hon överraskar mig varje dag.
Nyss satt hon i soffan och läste bok för Tilia och när jag tittar till efter en stund ser jag att Tilia inte längre har sin dregglis på sig. Jag frågar Elise om hon sett den och hon svarar: ” Is bått den dä. Tillia käks” (Elise tog bort den och lade den där, Tilia kräktes). Och så pekar hon på soffkanten där hon vikt ihop den fint och sett till att kräket låg uppåt.
Är hon finast i världen eller?!
Vi hängde en stund i trädgården här om dagen, girlsen och jag. Jag räfsade upp alla nedfallna äpplen från trädet och Elise lade i dem fina i en hink. Tilia klappade Vackratse hunden under tiden och på så sätt var alla familjens flickor aktiverade på en och samma gång!
Sedan gick vi in i köket och bakade en äppelpaj tillsammans och den åt vi efter middagen när Militärpappan kommit hem. Jag gör mest äppelpaj på lite på måfå och den här blev en god en, så receptet ska ni få här! Jag gjorde en liten paj bara så har du en vanlig storlek på formen så dubbla mängden.
Min äppelpaj:
Ett gäng äpplen, skalade och skivade i klyftor. (ungefär så det täcker botten i formen)
Stek äpplena i en rejäl klick smör i en stekpanna och pudra över valfri mängd kardemumma och ingefära. Ha även i ett par matskedar råsocker.
Lägg de stekta äpplena i en smörad form och strö över smuldeg.
Smuldeg:
125 gram kallt smör
3/4 dl råsocker
1 dl havregryn
1,5 dl vetemjöl
1/2 dl kokos
Nyp ihop alla ingredienser utom havregrynen till smulig deg. Vänd sist ner havregrynen, så att de inte går sönder så mycket.
Smula degen över äpplena och ställ i mitten av ugnen på 200 grader tills smuldegen fått önskad färg!
Sexmånaderskontroll står på schemat idag för Tilias del men någon spruta är jag osäker på om hon får för ur näsan rinner grönt snor. I övrigt är hon på topp, vår lilla goding!
Funderingar kring vinterkläder till barnen maler på i mitt huvud och just nu är jag inne på att köra någonting helt annat än förra årets uppsättning även om vi var väldigt nöjda med kläderna från Reima. Det finns så många bra kläder och märken och jag vill prova mig fram till det som passar mina barn bäst.
Tilia behöver storlek 80 och Elise en 98. Känns lite galet men ”metern” som vi kallar henne har verkligen skjutit på höjden under sommaren och storlek 92 hoppade vi nästan över helt. ”Halvmetern” börjar ju snart närma sig en meter mer än en halvmeter hon också. Vad hände?!
För att inte tala om allt man behöver sen också… Overaller, regnställ, underställ, fleecekläder, vantar, mössor, stövlar och kängor… Eller kanske finns det en smartare lösning…
Nu sover mina små troll i sina sängar och när jag ser på dem så där sovandes gör det ont i hela mig för jag får inte plats med all kärlek. Jag tänker tillbaka på dagen och undrar i mitt stilla sinne om jag verkligen älskade dem lika mycket hela dagen, även när hon runt en meter lång hällde ut ett paket couscous över köksgolvet och var på väg ut från fönstret på andra våningen. Var var då den ömma kärlek och fullkomliga lycka som jag känner nu?
Så sköra, så vackra och så oförstörda.
Och så är det det där med att jag ibland helt allvarligt tycker att det är pisstungt och nästan hemskt att vara ensam med flickorna och hunden flera dygn i sträck. Men jag älskar ju dem och de är ju så fina också. Varje dag, varje minut. Men varför i helvete måste jag och många mammor med mig lägga till den där meningen efter att man berättat en sanning, beskrivit sin känsla för stunden? Dem flesta förstår väl att vi älskar våra barn?! Men vi gör det för att undvika missförstånd, för att döva det dåliga samvetet. Mammasamvetet. Att aldrig känna sig tillräcklig.
Varför är vi så hårda mot oss själva, mammor?
Elise testar mig en del idag, för att uttrycka mig milt. Väldigt milt. Pjuh! Och Tilias tänder håller på att titta upp så hon snorar och gnäller. Och hunden, denna hund… vill med ha sitt så klart så när jag inte ger henne uppmärksamhet snor hon mat från Elise och har en gång råkat nafsa henne i handen… Då blev det liv i luckan, om jag säger så! Och så springer hon över barnen. Visst, Elise flyger iväg en bit och blir arg eller ledsen, men Tilia, hon går ju liksom sönder när en stor klump på 27 kg trampar henne på magen. Med FYRA ben.
Elise har bland annat plockat hundbajs med händerna, öppnat vårt sovrumsfönster och varit halvvägs på väg ut, spottat ut morötter på golvet, kört över hunden med dockvagnen ett antal gånger, tagit av sig blöjan och kissat på golvet, rivit ut sidor ur böcker, ritat med tuschpenna på porslin, kladdat ner altandörren och ett fönster med isglass från händerna. Bland annat.
Men jag antar att det är en fas som ska gås igenom. Varvat med dessa hyss har vi läst böcker, sjungit sånger, busat, skrattat och haft allmänt mysigt. Så det är lite spridda skurar här.
Och jag som är ensam med barnen tills imorgon kväll. Tur att det finns te och mörk choklad!
Mysigaste hull-ungen! Älskar att hon är så bitig och go, lilla Tilia!
Natten har varit sådär-skön eftersom Elise bestämde sig för att vara vaken mellan två och fyra och var väldigt bestämd med vilket sällskap hon skulle ha. Mig. Tillslut fick Militärpappan ändå ta över och då blev det ett fruktansvärt liv. Så då vaknade så klart nästa unge…
Men nu är det morgon och nya äventyr väntar! Vad vet jag inte riktigt ännu men med en tvååring hemma har man sällan tråkigt!
Tilia har aldrig sovit särskilt länge på dagen vare sig på promenad eller i sin säng. Inte heller i vår ”innevagn”, en gammal Teutonia men skönt knarr och gung, som Elise sov väldigt gott i framför diskmaskinen eller till ljudet av sjövädret från radion.
När Elise var liten var det oftast bara hon och jag och hunden. Nu är ljudnivån en annan med en tvååring i huset, milt sagt. Så nu när vädret blivit svalare och de flesta getingar försvunnit har jag ställt ut innevagnen på altanen och stoppat ner Tilia i den och det visar sig att hon sover väldigt bra där. Från att sova max två gånger en timme på dagen sov hon igår tre timmar på förmiddagen och en och en halv på eftermiddagen! Tider som känns lite mer normala för en knappt halvåring.
Idag var Elise med och ”nattade” Tilia, som hon säger. Fast hon hade sin egen vagn med Pippi i och så gjorde hon precis som jag gjorde med Tilias vagn. Både Pippi och Tilia sover gott sedan en timme tillbaka.
I torsdags kväll fick Elise hög feber som sträckte sig över natten och dagen därpå för att på lördagen vara helt borta igen. Sedan var hon superpigg hela helgen och gick till förskolan på måndagen i fyra timmar. Efter ett par timmar hemma tyckte jag dock att hon blev lite hängig så jag bäddade ner henne och där sov hon mellan 14.00-19.00 och vaknade med lika hög feber igen! Fyrtio grader. Lite alvedon på det och hon höll låda fram till 22.00! Sen somnade både hon och jag på soffan…
Idag har hon varit feberfri igen och man märker inte ens på henne att hon varit dålig. Läskigt! Nu har jag bestämt att hon stannar hemma med mig och Tilia veckan ut för att bli riktigt jävla kärnfrisk, eller nåt. Blä för förskolebaciller!
Så idag har vi bakat lite och plockat i huset. Tilia har sovit länge i vagnen på altanen och Elise och jag har läst böcker och lagt pussel. Höjdpunkten var när Flygledaremamman kom på spontanbesök med sina fina barn under eftermiddagen!
Elise och Tilia tycker mycket om när man sjunger med dem och när Militärpappan är hemma kan han spela gitarr till sången. Total lycka!
I fredags fick flickorna stickade koftor och strumpor från släktingar i Danmark. Tänk om man kunde sticka som dem!! Hur fint som helst är det i alla fall och av mjukt garn som inte sticks. Jag längtar tills hösten kommer mer och dagarna blir kyligare så mina barn får vara vackra i sina nya kläder! Tusen tack!!
Jo men så att vi gjorde morgon här strax efter fem… och då har man ju redan hunnit med en hel del innan lunch. Som att pussla, äta ett par gånger, sortera två kökslådor, hänga tvätt, grovstäda halva garaget och styra upp sopsorteringen där. Och så har vi plockat bort nedfallna äpplen och Elise har badat i sin pool. Bland annat. Så jag klagar inte för jag älskar att få saker gjorda och att bringa ordning i kaos är en av mina specialiteter!
Nu ”pottlar vi vinbär” som Elise säger och detta med byxorna bak och fram för hon kan nämligen ”sääl”! Det återstår att se vad resten av dagen har att erbjuda!
