Author Archives: Militarmamman

Ultraljud vecka 32

Posted on by
6

Idag var vi på UL (vecka 32) och fick se Militärbebisen igen. Känns så lyxigt att få se inuti. Jag vet ju mer om Militärbebisen invärtes än mig själv, för man ser ju rakt igenom! ”Här är navelsträngen, med tre kanaler i, ser ni?” Coolt!

Han mådde bra i alla fall och växte som han skulle. Händerna höll han för ansiktet under hela besöket, så någon bild blev det inte. Fast jag såg hur han blinkade. Fint!

Jag ville inte veta könet, så BM sa till när jag skulle titta bort. Det var svårt, men jag lyckades!

Mycket gjort på lite tid

Posted on by
3

Igår blev en bra dag där jag hann med en massa saker. Och ganska rolig var den också!

På jobbet var jag effektiv och fick mycket gjort på lite tid. I like! På lunchen mötte jag upp min färgstarka vän som jag inte träffat på allt för länge. Vi åt bakad potatis med skagenröra och en kaka på det. Mums! Och så pratade vi en massa, hade ju en del att ta igen…

Senare på dagen började jag min föräldrarkurs på MVC och jag blev positivt överraskad! Den är bara tre gånger, två och en halv timme varje gång, och vi var 7 par. Ja, eller sex par och så jag då. Militärpappan bor och studerar ju i Halmstad under veckorna, så han var såklart inte med. Det gjorde i och för sig inte mig så mycket.

På kursen presentarade vi oss själva utifrån bebisen och alla utom en var förstföderskor. Spännande! De flesta var väl runt 25-30 år, någon äldre och någon yngre. Sen pratade vi förlossning och fick även se en film om detta. Den var faktiskt riktigt bra och fin och nu ser jag ännu mer fram emot denna häftiga upplevelse!

Väl hemma var Vackraste hunden på bushumör och ville promt ha ut mig i trädgården för att jaga henne där hon sprang runt med en stor pinne i munnen. Så fick det bli en stund. Sen var Linnéa och lille Edvin med ute på hundpromenad. Så trevligt!

När Vackraste hunden och jag kom hem igen gjorde vi 108 köttbullar! Jag blandade färsen, rullade och stekte. Vackraste hunden vräkte i sig allt jag tappade på golvet och jobbade intensivt i över två timmar med att stirra ner färdiga köttbullar, från stekpannan till sin ständigt dreglande mun. Så vi hade fullt upp, båda två, kan man säga.

Jag hann även med att jobba någon timme innan jag väl stupade i säng vid tio.

Idag blir en lika bra dag, det känner jag på mig!

Underbar kaka med jordgubbar!

Posted on by
1

I helgen bakade jag ju en supergod kaka som vi åt till efterrätt och som även räckte till att fika på hela helgen! På efterfrågan kommer här receptet:

  • 110 g smör
  • 2 1/4 dl socker
  • 1 msk sirap
  • 2 ägg
  • 1 1/2 dl vetemjöl
  • 1/2 tsk salt
  • 1 1/2 tsk vaniljsocker
  • 1 dl kakao
  • 2 dubbeldajm
  • smör + ströbröd till formen

Fyllning

  • 5-6 gelatinblad
  • 1/2 + 1 liter jordgubbar
  • 3 äggulor
  • 2 dl florsocker
  • 6 dl vispgrädde

Gör så här

1. Sätt ugnen på 175°C. Smält smöret. Vispa smör, socker och sirap pösigt. Rör ner äggen.
2. Blanda vetemjöl, salt, vaniljsocker och kakao. Hacka daimen grovt. Tillsätt mjölblandningen och daimen i smeten. Bred ut smeten i en smord, bröad form med löstagbara kanter, ca 24 cm i diameter.
3. Grädda i ca 20 minuter. Låt svalna. (Ska bli lite som seg kladdkaka)
4. Blötlägg gelatinbladen 5 minuter i kallt vatten.
5. Mixa 1/2 liter jordgubbar i matberedare eller med stavmixer till en slät puré.
6. Vispa äggulor och florsocker luftigt. Vispa grädden till lös konsistens.
7. Värm 1/2 dl av jordgubbspurén i en kastrull. Ta upp gelatinbladen och tillsätt i kastrullen. Låt det smälta på svag värme. Rör ner gelatinblandningen i resten av purén.
8. Blanda försiktigt ner äggsmeten i purén och sedan grädden till en slät smet. Häll smeten över bottnen. Ställ minst 4 timmar i kylskåp eller i frysen. Tina 4 timmar i rumstemperatur vid serveringen.
9. Toppa tårtan med 1 liter rensade jordgubbar eller om det inte är säsong, med krossad dajm.

Höggravid Militärmamma i Triathlon

Posted on by
5

Förra veckan hade vi ett motionstriathlon här på garnisonen och jag var såklart med! Jag kan ju fortfarande röra på mig, så ett litet triathlon skadar väl inte, tänkte jag.

Tävlingen inleddes med 400 m simning i simhallen och jag kom upp bland den första hälften. Nästa gren var 20 km cykling och det var en tung gren för mig. Byxorna kasade ner och korvade sig i min så kallade midja (eller det som återstår av den en gång så vackra, välsvarvade och underbara sådan!) Byxkorven tryckte mot Militärbebisen som inte alls verkade särskilt nöjd och jag fick stanna flera gånger och dra upp byxorna över magen, för att de bara minuter efter var tillbaka på oönskad plats igen. Så. Jag blev omcyklad av nästan alla. Men vad gör det? Jag och Militärbebisen körde i en klass för sig!

Inför sista grenen som var 5 km löpning låg jag alltså ganska risigt till. Det som i vanliga fall, det vill säga ogravida fall, verkligen är min gren, den älskade löpningen, fick jag nu nöja mig med att promenera raskt. Men det var fler som valde att gå och mitt tempo var högre än väntat!

Strax över två timmar blev min samlade tid och för att vara i graviditetsvecka 31 är jag mycket nöjd med min insats!

Jag går igång på ordning och reda!

Posted on by
Reply

Igår tog både jag och Militärpappan ledigt och hann med en massa saker som legat på väntelistan ett bra tag nu. Som att åka till sopstationen med halva garaget, lämna in bilen för lite fix, ringa tusen samtal om fönsterbyte, villavärdering och larm, lämna in ringarna för gravyr och sortera räkningar och andra viktigheter i olika pärmar. Herregud vilken effektiv dag!

Angående det sistnämnda, att sortera papper i olika pärmar, bakom register och alldeles egna flikar uppmärkta för specifika ändamål… Åh, vad jag fullkomligt älskar det! Såhär är det: Jag går igång på extrem ordning och reda. Punkt. Jag kan stå i flera minuter och bara titta på de olika pärmryggarna och känna mig underbart tillfredsställd! Nog om det…

På kvällen åkte Militärpappan med militärpolarna på årets första fisketur som varar hela helgen och han väntas komma hem igen först på Söndag kväll. Själv hade jag tre brudar på besök och vi åt en god middag, spelade spel och snackade skit. Mycket trevligt!

Idag har jag målat två träfåtöljer som jag håller på att piffa till, fikat med två vänner vid två olika tillfällen (alltså jag fick äta kaka dubbla gånger…), pötat lite i trädgården och tagit det allmänt lugnt.

I morgon väntar en lika kravlös och härlig dag! Snart ska jag sova.

Lägesrapport:

Posted on by
3

Lägesrapport:

För tillfället känns det som att Militärbebisen trycker en massa luft upp i min hals, så jag knappt kan svälja. Mest bara rapa. När jag rör mig känns det som ett tryck mot bäckenbotten, eller vad det nu är som sitter där, inuti mig. Känns som att han tränger ner sig där mot. Ska det kännas så redan? Ibland får jag för mig att han ska råka pluppa ut. Plupp!

I helgen har vi även köpt bil. En kombi. Och så har vi, eller rättare sagt Militärpappan, lagt nytt golv i hallen. Men om vi ska vara så petnoga, så är det faktiskt jag som köpt bilen. Försäkringen blev flera tusen billigare om bilen stod på mig. Detta kan Militärpappan inte för något i världen begripa!

Annars har jag varit ganska trött i helgen. Orkeslös liksom, men det kommer och går sådär. Oftast är jag jättepigg!

Slut.

Provocerade herrar i uniform

Posted on by
1

Idag har jag hållt ett föredrag tillsammans med min chef om generationsskillnader och ledarskap. Mycket intressant och bra föredrag på många sätt. Det var cirka hundra personer där för att lyssna. Så himla kul!

Då jag berättade om oss 80- och 90-talister, valde jag medvetet att ha en ganska provocerande framtoning, för att väcka känslor och tankar hos mina åhörare. Och OJ, vad provocerade vissa blir! Med vissa menar jag nu medelålders män. Inte 40-talisterna som jag drev med lite, om deras virkade dukar, furumöbler och analoga sätt att tänka. Utan jag pratar om vissa tidiga 60-talistherrar som liksom hamnar mitt emellan. Som faller mellan furustolarna och fokus på sig själva som världens mittpunkt.

Jag rubbar deras mycket invanda och för dem väldigt bekväma cirklar. Av manlig norm. Oavvikande. Normala. Lojala. Dumlojala?

En av dessa män undrade om jag någonsin hört talas om ordet lojalitet, för han tyckte inte att det verkade så. Så jag gav honom min bild av lojalitet och frågade om han fått svar på sin fråga. Han svarade efter tre olika förklaringar från mig att han så att säga hört vad jag sagt. (Och fortsättningen på den meningen är…men jag skiter i det).

Många kom fram efteråt och uttryckte sin förtjusning och det är förstås väldigt roligt! Endel andra, dock bara några få, gick muttrande därifrån pillandes på mustaschen och röda i ansiktet av provokation.

Själv tänker jag att jag snart ska vara borta från jobbet i nästan ett år, så jag får passa på att provocera medans jag kan! Tänk att det behövs så lite…

Det är okej att kissa på mig

Posted on by
6

Jag har valt ett arbete där mitt kön är starkt underrepresenterat. Vi är knappt 4% kvinnliga officerare och det får sina följder. På många sätt. En följd är att folk i allmänhet ser allt jag gör och tar sig friheten att öppet kommentera det de ser. Utifrån sin vinkel. Nästan uteslutande en manlig sådan.

Jag ogillar starkt detta! Men har mer eller mindre vant mig. Blivit bedövad. Lite bedövad i alla fall.

Jag är även gravid. Ytterligare ett val jag gjort. En följd av detta är att folk i allmänhet ser mig och tar sig friheten att öppet kommentera det de ser. Utifrån sin vinkel. Igen. Fast nu nästan uteslutande en tantig sådan.

Ännu har jag inte vant mig vid detta. Inte hunnit bli bedövad. Inte ens lite.

Igår när jag var påväg till ett möte på jobbet stötte jag på en kvinna i äldre medelåldern som är civil och arbetar här. ”Hej, hej!” sa jag glatt till henne där hon stod och rökte i solen. ”Men gud vad du har lagt på dig! Bra nu sista veckan!”, utbrister hon som ett hej tillbaka.

Aj.

Jag tänkte att jag skulle ge henne en chans till, så jag sa ”Ursäkta, vad sa du?” Och kärringen upprepar samma jävla mening en gång till!  ”Jo, jag sa att gud vad du har lagt på dig! Bra nu sista veckan!”

Aj igen.

Och vad gör jag, tror du?

1. Ber henne fara åt helvete!

x. Säger något spydigt tillbaka.

2. Sväljer, ler och går in på mötet.

Jag som brukar vara på krigsstigen och verkligen säga ifrån om något inte känns okej, väljer åter igen alternativ nummer två. Jag sväljer, ler och går vidare. Varför? Vad har hänt?!! Genom att agera så talar jag om att det är tillåtet att säga vad som helst till mig, som att jag anser att jag inte är värdig något annat. Jag säger ju för fan att det är okej att kissa på mig!

Men vad, vad i hela jävla världen får dessa kärringar att uppriktigt och ärligt tycka att det är okej, eller kanske till och med deras plikt, att kommentera gravida kvinnors viktuppgång? Hon är ju inte den första. Och det är ju alltid kärringar i övre medelåldern också!

Kärringar i övre medelåldern som går runt och kissar på unga gravida kvinnor! Ska det vara så?

Coctailparty och bal!

Posted on by
3

Helgen har varit fullspäckad! Minst sagt. Men jag har haft det så himla roligt! Minst sagt.

I fredags var det coctailparty på Sjöofficersmässen med mingel och buffé. Mycket trevlig tillställning som slutade med att jag tog bilen hem vid elva-tiden. Vilken lyx!

I lördags var jag på bal. Ja, en gravid kvinna på bal. Du läste rätt. Eller som vissa valde att uttrycka sig: ”Löjtnant, ni är ju väldigt gravid, hur orkar ni?!” Ja, det undrar jag med! Jag var störtpigg hela kvällen. Mer om det snart.

Efter ett par båtturer, lunch på ett fort, håruppsättning hos frisören och sminkning hos Tuff-bästis bar det äntligen av till Marinmuséet för årets kadettbal. Trots allt formellt drabbel med presentation och handskakning av minst 150 gäster, som jag såklart glömde namnet på i samma stund som jag hörde det sägas, så var kvällen riktigt rolig och lättsam. Trerättersmenyn bestod av lax, struts och en underbar typ av cheescake! Vatten till det, för min del.

Efter middag, pardans, mingel och fackeltåg genom stan började loppet 01.01 (en fest, som brukar vara halvt galen, för er icke-flottister). Där bjöds det på mat. Igen. Och sprit, för de som önskade. Själv festade jag till det med en läsk! En massa snapsvisor ur den navalakademiska sångboken senare, blev det disco och jag och militärbebisen dansade galet tills stället stängde vid fyra!

Då gick bussen till efterfesten där jag orkade stanna till klockan slog halv sju! En taxi hem fick det bli, trots en helnykter helkväll och helnatt.

Jag har lite olika teorier på hur det kom sig att jag höll mig vaken, var pigg och hade en massa energi – hur länge som helst! En av dem är att mina graviditetshormoner höll mig vaken, som att öva lite inför den första tiden med militärbebisen kankse… Men den mest troliga teorin är att min kavaljer var helt fantastisk! All heder till honom!

Det var fotoförbud under balen, men jag inväntar lite kort som vi tog innan. Då kan ni också få se en gravid kvinna i aftonklänning!

Vackraste hunden är skadad!

Posted on by
4

Igår skadade sig vackraste hunden i benet. Som ett fyra centimeter långt och ganska djupt skärsår på ena frambenet, ganska långt ner såklart, så att smuts lätt kommer åt att hoppa in i såret…

Vackraste hundens smärtgräns ligger sju världar från de flesta andras. Så hon sa inget och vi såg inte såret. Inte förrän det började droppa blod på golvet några timmar senare.

Vår granne är veterinär. Men det måste ju vara så att precis alla ställer frågor och ber honom om hjälp överallt och hela tiden, tänker jag! Så det tog ett tag innan jag ändå beslutade mig för att knacka på.

Jag frågade om han hade tid och lust att titta på Vackraste hundens ben för att bedöma om jag borde kontakta jourveterinären för att sy. Det är ju så svårt detdär. Att bedöma. Ska vi åka till veterinären eller inte? Behövs det verkligen sys, eller räcker det att tvätta av och göra rent?

Och varför, varför, varför händer alltid saker som dessa på kvällstid? Jo, för att det kostar typ tredubbelt med pengar att laga då. Typiskt!

Min fina veterinär till granne kom i alla fall över och konstaterade att såret borde sys. Typ nyss. Nu är inte han vilken veterinär som helst, utan han är självaste distriktsveterinären. Med jourbil hemma. Och han gick och hämtade lite medikament och hjälpte oss. På köksgolvet. Underbara man!

Vackraste hunden fick lugnande, så hon skulle ligga still. Hon blev groggy, kan man säga… Sen lite lokalbedövning på det, för säkerhets skull. Han fick skära upp såret lite, så det blev färska kanter och råkade samtidigt skära hål i ett blodkärl, så blodet sipprade på köksgolvet. Två stygn över såret, ett par kompresser och så elastisk linda ovanpå det. Slutligen en liten spruta som motverkade hennes groggy och snart var hon uppe på benen igen. Bambiben. Så söt!

Vi fick order om att hon inte borde äta mer idag och det blir nog inga problem, tänkte vi, eftersom vackraste hunden vacklande tog sig bort till sin bädd i vardagsrummet och låg där helt utslagen. Men en weimaraner är inte en hund att lita på avseende intag av föda. Helt plötsligt och halvt overkligt fullkomligt flög hon från sin bädd cirka fyra meter fram och upp på diskbänken där hon snodde åt sig min köttbit som jag inte orkat äta upp. En halv entricote-skiva. Som en kobra. Så snabb är hon. Helt otroligt!

Jag bad veterinären skicka en faktura, men han insisterade på att bara fakturera för materialet. Han tyckte att vi kunde kanske göra honom en tjänst en dag istället. Och med tanke på våra arbeten i Militärfamiljen så var det enda jag kom på, att skjuta någon ovälkommen gäst på hans tomt.