Efter en härlig promenad med Vacker-bästis och vildhundarna på Skärfva och en god matbit med Militärpappan på det, sitter jag nu bänkad framför tv:n. Nu är det ”Å Herre Gud” med Jonas Gardell. Så bra! Jag gillar att han är så obekväm. Han också.

Militärbebisen inuti mig har slutat att peta inifrån och rakt ut i magen. Numera trycker han liksom mer hela sig och typ snurrar runt samtidigt. Så känns det i alla fall, men vad vet jag? Som att han inte alls har lika stor plats att röra sig på längre. Som att det är lite trångt där inne.

Idag är det 11 veckor kvar till han beräknas komma ut. Ut ur mig. Fatta vad äckligt! Genom mitt bäckene och snippa. Det lär ju göra ondare än ondast! Jag funderar verkligen på om det kan vara meningen att man som kvinna ska klara av en sånhär grej.

U.p.p.e.n.b.a.r.l.i.g.e.n.

Idag har vi varit på genomgång hos Försäkringskassan och där fick vi reda på att allt det här med föräldrarledighet är sjukt mycket mer invecklat och svårt än vi någonsin kunde tro. Ju fler frågor förvirrade blivande föräldrar ställde desto rörigare och otydligare blev det, för oss alla. Men nu är det gjort!

En sak retar upp mig lite bara, som vanligt… Och med risk för att inte förstå precis allt, vill jag ändå spy lite galla över det här med jämlikhetsbonusen.

1. Hur fan tänkte de som utformade reglerna för den?

2. Hur i hela världen kan de människorna tro att någon endaste gör sig allt det besväret för max 13000 spänn?

3. Och så irriterar det mig att beroende på när barnet föds på året, har föräldrarna olika chans att få bonusen. Vem glömde tänka, undrar jag?

Jag och Militärpappan hade tänkt dela ganska lika på föräldrarledigheten, inte på dagen rakt av, men på ett ungefär. När vi sen fick höra om att man i så fall kunde få en jämställdhetsbonus, så tänkte jag att fasen vad bra! 13000 spänn på ett år är ju ändå typ en mammaledig-månadslön. Klart vi ska söka det!

Tills jag idag har fått veta kriterierna för att kunna få ta del av denna bonus. Eftersom Militärbebisen kommer att födas i Juli så kan bara jag och Militärpappan få bonusen om vi delar lika på dagarna redan från början. Det vill säga att jag tar ut typ 4 dagar i veckan från förlossningen och han tre. Men, finns det någon som gör så? Inte många, visar statistiken. Och folk frågar sig varför! Herregud… Ja, vad fan tror de själva?

Vi hade tänkt att jag tar ut kanske första 6-8 månaderna och sen Militärpappan de följande 6-8 månaderna. Det är väl för fan jämlikt? Nej, det är det inte. Inte enligt Försäkringskassan.

Nu skiter vi i jämlikhetsbonusen, som i så fall skulle bli en skattelättnad och inte alls generera 13000 kr på ett år. IRL.

För tillfället bakar jag rosa Katalanska maränger. Stora som tusan och riktigt coola, tycker jag! Mycket coolare än Försäkringskassans jämlikhetsbonus. Så det så!

Helgen har varit lugn och skön i den bemärkelsen att jag inte gjort något speciellt. Att lugn är lika med skön är inte typiskt mig. Inte alls! Jag som fullkomligt brukar hata att inte ha ett minutiöst inbokat schema som gärna får vara uppskrivet i listform. En lista där man kan stryka och känna sig duktig.

Men det har kanske med graviditeten att göra. Jag har varken ork eller lust att vara duktig just nu. Så istället har jag ångest för att jag inte har orken att vara duktig, presterande, drivande, energisk, urtrevlig och allmänt på topp. Helt fantastiskt, måste jag säga till er som funderat på att prova… Not.

Hittade mig själv störtlipandes framför youtube när jag lyssnade på låten Titanic av Mikael Wiehe. Sen kollade vi på filmen Upp och jag fortsatte gråta. Som mest när den elaka vetenskapsmannen fångade fågeln, som ville hem till sina barn… En Disneyfilm! Djup suck.

Hur länge ska detta fortsätta, undrar jag, men känner samtidigt att jag varken har ork eller lust att bry mig.

Halsbrännan håller i sig. Urk. Barnmorskan tipsade om nån alg jag skulle äta för att lindra, men jag är skeptisk. Inte för att jag inte tror att det skulle hjälpa. Utan mest för att jag inte vill stoppa i mig någon alg, eller annan skit heller för den delen. Jag kan själv!

Jobbet idag var lika ångerfyllt som jag förfarat. Kanske just därför. Sov en stund när jag kom hem, så trött man blir av nedstämdhet. Måtte det vända snart. Eller kanske: Måtte jag vända detta snart.

Skönt att Militärpappan har hemstudier och förgyller min tillvaro! Han är så fin och tar hand om mig och är bara så underbar!

Imorgon ska vi ha APT och jag är ordförande. Har förberett ett annorlunda möte. Inte för att jag har jättemycket lust och inspiration, utan mer för att jag tycker det är på tiden. Och så kan jag väl knappast reta upp någon mer än jag redan gjort.

Jag är kanske lika obekväm som halsbränna. Men alla kan välja att äta alger.

Efter jobbet idag var jag och vackraste hunden på en underbart härlig vår-promenad precis vid havet! Jag älskar denna underbart vackra stad! Nära havet och naturen och tillräckligt liten för att man ska kunna gå en promenad utan att stöta på en enda människa. Precis så var det idag. Igen.

Till middag åt vi matjesill, gräddfil och gräslök. Mmmm… Bara nypotatisen som saknades så vi fick ta gammelpotatis istället, men det funkade det med. Sommarkänsla!

Sen drog jag till gymmet och körde ett pass afrodans. Gud, det var längesen, men fruktansvärt roligt! Kände mig helt galen för man rycks liksom med så mycket av musiken och allt flaxande med det löst hängande håret och galna jätte-rörelser. Jag kunde göra allt utom en enda grej där man skulle snurra runt sig själv och liksom vicka på midjan samtidigt. =S Där var magen liksom lite ivägen, om jag säger så. Så himla kul!

Efter afron träffade jag vacker-bästis för en fika på Waynes. Så skönt att träffas och prata, prata, prata. Kändes lyxigt att ses på ett café i vanliga kläder och utan hundar runt knäna… Vi ses ju ofta, men nästan uteslutande med vildhundarna. Då är vi iklädda våra finaste joggingbyxor, mössa, vantar och en sliten jacka med bajspåsar hängande ut från fickorna. Typ. Så det är så kul att se varandra när vi är normala. Så normala vi två nu kan bli… i är så fina!

Nu har jag skjutit ut mig från jobbet till förmån för påsklov! Yey! Hoppas på att komma tillbaka med ny kraft och energi på Tisdag. Det börjar ju bra i alla fall! Jag säger bara T.G.I.P! (Thank God It´s Påsklov!)

Efter jobbet idag var Militärpappan och jag på promenad med vackrste hunden. Det var underbart vårväder och vi gick en runda vi inte gått på väldigt länge. Jättefin natur precis vid havet och vackraste hunden var lycklig, sprallig och galen! Som vanligt.

Jag hade glömt hur lång den där rundan var. När jag tänker lite närmare på det så har jag nog aldrig gått den förut. Jag har alltid sprungit. Lägg till en graviditet i 27:e veckan på det och rundan tog oss 2 timmar! Fast vi gick ganska fort ändå. Enligt mig (som vanligtvis är mästare på att gå sjukt snabbt). Enligt Militärpappan var det en lugn promenad (Säger han som knappt hinner med mig i vanliga fall). Utvärdering: En lugn promenad, men dock i två timmar!

Jag är mycket glad att jag orkar och mår fint! Många av mina gravida kompisar har inte den möjligheten att röra sig så mycket. Jag är så tacksam!

Kvällen har jag ägnat åt att baka bullar, som fick toppbetyg av Militärpappan! Själv äter jag mest deg. Den var också god, för er degälskare där ute. (Det måste finnas fler än jag..?) Sen har jag lagt ett par bud på Tradera också, mina första. Där ska man ju hänga som nybliven mamma eller motsvarande, har jag läst… Var tvungen att testa. Än har jag inte lyckas ropa hem något, men vi får väl se.

Under dagen har jag även hunnit med ett styrkepass på gymmet, så jag känner mig rätt så trött i kroppen nu när det nalkas sängdags. Så där så jag längtar efter att få krypa ner i sängen, så det ska jag göra nu.