Löprunda i en idyllajävel

När barnen somnat och jag plockat tillräckligt i huset för att känna någorlunda ro i själen lastade jag in Vackraste hunden i bilen och gav mig iväg för kvällens löprunda. Jag körde till Krazy Karolina som bor i skogen och ställde bilen där sen fick jag sällskap under min tio minuters uppvärming, så trevligt!

Jag valde att springa just denna runda för jag tycker så mycket om omgivningarna, vyerna, naturen. Och jag skulle springa ett distanspass så jag skulle ha tid att se mig omkring. Eller som en tjej skrev här om dagen: ”När man springer distanspass ska man inte bli förvånad om man blir omkörd av en tant med rullator”… Ja, naturen stora delar av rundan är en riktig idyllajävel rent ut sagt!

image

image

image

Men så hade jag ju med mig Vackraste hunden. Den hund som varit på kollo på Landet i tre veckor vilket oavkortat betyder att hon mist hörseln, förståndet och förståelsen för sitt eget bästa. När jag hade henne lös sprang hon lite överallt och kom inte när jag ropade och när jag hade henne kopplad fick jag dra ut av bara helvete för att hon prompt skulle stanna och lukta varannan meter. Jag har definitivt inte energi över till sånt nu när jag just kommit igång med löpningen igen efter ett långt uppehåll!

När jag sedan hade typ två kilometer kvar fick jag blodsockerfall. Jag riktigt kände hur vit jag blev i ansiktet, hur kroppen liksom mådde illa, skakade, jag blev yr och ljuden runt omkring mig blev alltmer dova. Jag hatar när detta händer! Och det händer alltför ofta. Att jag aldrig lär mig! Jag kan inte slarva med maten när jag ska löpträna, inte det minsta! Och jag bör alltid ha med mig lite russin i fickan. I brist på annat fick jag äta gräs. Och när jag slutligen kom gåendes eller kanske släpandes till Krazy Karolinas hus fick jag ett halvt russinpaket, vatten och två hemmalagade godisbitar. Sen var jag tillbaka i mig själv igen! Phu…

Note to self:

– Ha alltid russin i löpartightsen, ät alla mellanmål som tänkt och kom aldrig någonsin på tanken att dra med dig hunden ut på löprunda igen!

Tabata-löpning

image

När barnen sov middag passade jag på att ut och springa en runda. Utan barnvagn, så skönt! Jag sprang intervaller i tabata-form, vilket jag aldrig tidigare testat.

Tabataintervaller är ju egentligen max under 20 s och 10 s vila – 8 gånger. Därefter 1-2 min vila och så kör man på med 8 nya intervaller. Jag brukar träna styrka såhär emellanåt men idag testade jag alltså löpning.

Det är andra gången jag sprang efter förlossningen och såklart sprang jag inte max! Jag sprang så snabbt jag kunde för att fortfarande ha kontroll över knip och bäckenbotten och löpsteg och hållning. Viktigt! Jag var ute i en timme och det gick riktigt bra! Jag var inte supertrött och skulle nog kunna sprungit lika länge till men det får bli en annan dag!

Efterkontroll

Idag hade jag tid för efterkontroll hos en gynläkare. Vi pratade om min medicinering för blodtrycket och om preventivmedel. När jag slutar amma ska jag byta blodtrycksmedicin och det ser jag fram emot! Att byta medicinen alltså, inte att sluta amma, men just nu har jag lite problem där, så vi får se hur det blir. Det får jag skriva om senare.

Min barnmorska har sagt till mig att jag förmodligen inte får ha något preventivmedel med hormoner och därför har jag varit rädd för att kopparspiral skulle vara det enda alternativet. Och då skulle jag förblöda! Så jag hade börjat fundera över om avhållsamhet inte vore rätt så bra ändå. Läkaren sa idag att jag fick ha hormonspiral och det känns så skönt!

Hon gjorde en gynundersökning med och svarade på lite frågor som jag hade. Allt gick mycket bra och jag kan träna på utan att vara orolig! Jag hade inte heller hostat mig till framfall. Inte alls faktiskt och det var ju skönt!

Härlig känsla att bli okej-stämplad efter sin andra förlossning!

Första löppasset!

image

Tjoho! Jag kunde visst inte hålla mig längre så idag tog jag mina första löpsteg sedan förlossningen för knappt tre månader sedan. Det fick bli en kortare, men fullt tillräcklig runda på tre kilometer joggning samt en kilometer uppvärmning samt nedvarvning i form av powerwalk. Sammanlagt fem kilometer i ett inte allt för dåligt tempo ändå.

Läkaremamman var med och jag har henne att tacka för tempot som annars lätt kunnat gå saktare. Det kändes fantastiskt bra på alla sätt och jag längtar redan till nästa pass!!

Tack alla fina!

Fantastiskt gensvar jag fick på morgonens inlägg om tidig menstruation efter förlossning! Tusen tack! Jag kände mig ovanlig och tänkte ett tag att något måste vara fel på mig, men efter att ha läst alla era kommentarer märker jag att det hela är ganska så vanligt ändå, skönt!

Men visst är det lite märkligt, trots helamning liksom. Märkligt, just eftersom vi verkar vara många som inte hört talas om detta förut. När man ammar slipper man mens, i den världen har jag levt. Tills nu då.

Jag har aldrig sett amning som något preventivmedel och tänker väl mig att ingen borde göra det, även om det kanske verkat fungera för vissa. Och om vi planerar en tredje Militärbebis? Nej, inte i dagsläget i alla fall. Militärpappan tycker att jag ska vänta till nästa make eftersom jag säkert vill ha ett gemensamt barn med honom med… Och eftersom jag vet att det aldrig kommer att bli en nästa make, så jobbar jag på tanken att en trea kan få komma, inom en överskådlig framtid. Tilläggas bör att jag ser jäkligt långt i mina glasögon.

Och för er som undrar hur jag kan vara så stensäker på att det inte blir en nästa make kan jag avslöja att om det blir en nästa gång för min del (hoppas inte, såklart) då blir det en maka. Det är bestämt sedan länge!

Allvarligt?!

Jag har, två månader efter Tilias födsel, trots helamning, fått tillbaka min MENS!!!! Vad i helvete?!

Efter Elise födsel och fem månaders helamning kom den igång igen efter ett halvår. När kom er menstruation tillbaka? Är det någon av er som fått den såhär tidigt trots helamning? Jag trodde liksom knappt att det var möjligt…

Kanske borde sätta igång och försöka köra på en tredje nu då, om nu kroppen är så jävla redo! Ha. Ha. Ha.

Typiskt.

Min nya PT

Vilket härligt väder vi har haft idag! Det är himla skönt att hela familjen är samlad igen, måste jag säga. Lyx! Och som jag lyxat idag! Jag har sovit, myst med bebis, busat med Elise, gått i skogen med Vackraste hunden, tränat och fått maten serverad. Underbart!

Under eftermiddagen när Militärpappan tvättade bilen passade jag på att köra ett styrkepass här hemma, Jag har ju mitt gym i källaren men Elise var inne med mig och i källaren finns massor av roligheter för henne att hitta på. Roligheter såsom att plaska i hundvattnet, leka i duschens avlopp, skapa (ännu mera) oordning bland Militärpappans skruvar, riva ner all vikt tvätt… you name it! Istället för att flytta oss ner till gymmet så flyttade jag gymmet till oss i vardagsrummet.

Jag skrev ju för ett par dagar sedan att jag bara skulle styrketräna med kroppsvikt som motstånd men efter ett par pass känner jag att det inte ger mig något, så jag bestämde mig för att köra med vikter framöver istället. Jag börjar lite försiktigt såklart, för det är så viktigt att lyssna på kroppens signaler. Dels för att jag sakta ska vänja mig igen men också dels för att det tar kortare tid med färre repetitioner och tid vet man ju aldrig hur mycket man har när man har två barn hemma.

Elise hade väldigt roligt under mitt styrkepass och stod bredvid mig och skrek ”MER!” när jag släppte vikterna för att byta övning. Värsta Personliga Tränaren, helt gratis! Ni ser ju här hur hon kontrollerar att min mage är tillräckligt spänd:

Dagens styrkepass:

10 reps 3 varv på varje block – ingen vila:
Block 1: Knäböj 15kg, Axelpress, 10kg + Bicepscurl 5kg, Stångrodd 15kg
Block 2: Ryggresning, Step up i trappan, Plankan med raka armar mot trappan räkna t 10.
Block 3: Utfall bakåt + bicepscurl 5kg, Armhävningar på knä, Plankan på knä och armbåge vandra upp till raka armar.
Block 4: Plankan på händerna och fötterna räkna t 10, höftlyft, Ryggliggande rotationer med pilatesboll.

Kommentar: Härligt och ganska svettigt pass, 30 min. Direkt efter tog jag mig ut på en rask promenad i en timme. Bra träning!

Dagens styrkepass

Flera av er vill veta vad jag tränar för styrketräning och nu första veckorna efter förlossningen tänker jag att det är extra viktigt att verkligen lyssna på kroppen och att börja lugnt. Jag styrketränade fram till graviditetsvecka 34 ungefär, sedan blev det bara promenader. Nu kör jag ett par veckor med bara kroppsvikt som motstånd och fokuserar på teknik, balans och bäckenmuskulaturen. Dessutom kniper jag varje dag så ofta jag kommer ihåg.

Idag körde jag ett pass jag fått från Lofsan. Det är sex stycken övningar och alla är klickbara för en kort instruktion som ni kan se på Youtube, som hon själv spelat in.

Jag körde övningarna i så kallade Tabata-intervaller. Detta är korta maximalintensiva 20 sekundersintevaller som följs av 10 sekunders vila. Intevallerna upprepas 8 gånger och ger en total träningstid på 4 minuter per övning. Man kör en övning i taget sen en något längre vila, 1-2 minuter, innan man går på nästa tabata-övning.

För att slippa passa klockan hela tiden finns det många appar att ladda hem till sin telefon som håller reda på tiden åt dig. Jag hämtade hem en gratis-app där man enkelt trycker på start och en visselpipa tjuter när man ska börja och sluta träna. Enkelt och mycket smidigt!

Som uppvärmning gick jag en rask promenad på 40 minuter.

Handrotationer i fyrstående 

Draken

Höftlyft

Katten

Diagonallyft

Breda knäböj

Passet tog ungefär en halvtimme att köra och även om meningen är att man ska köra max antal repetitioner på varje övning så fokuserade jag mest på tekniken, vilket gjorde att jag inte direkt blev jättetrött. Det viktigaste för mig var att knipet fanns med genom alla övningar och att dem blev rätta rent tekniskt.

Ur mitt liv:

Saker som hänt de närmaste dagarna:

  • Jag har glömt hunden utanför affären och inte kommit på mig själv förrän jag gått i tio minuter utan henne…
  • När Elise och Militärpappan var på Maxi utbrister Elise mycket högljutt ”MAMMA!” när de går förbi en skyltdocka i underkläder. (Som jag övat!)
  • Jag har gått med på att se några avsnitt av ”Karatefylla” och måste motvilligt erkänna att scenerna med tjejerna är sjukt roliga! De måste vara tagna direkt ur verkligheten. Till en viss gräns i alla fall… Kolla!! (Varning för känsliga läsare utan sjuk humor).

Kan man skylla på amninghjärna och sömnbrist?. Jag kom i alla fall ihåg att ta med mig barnen från affären. Än så länge…

Ny energi

image

Igår testade jag att gå och lägga mig tidigt. Det var evigheter sedan jag gjorde det för på något sätt verkade jag inte behöva sova så mycket som höggravid. Annat är det som tvåbarnsmamma. Människa vad trött man blir av att amma typ konstant och vara vaken halva nätterna, minst. Idag känner jag mig utvilad och mer energisk igen. Skönt!

Jag var förbi Tuffbästis igår kväll med Tilia en sväng. Hon bor i samma område som den störtsköna barnmorskan som förlöste Tilia och jag hade köpt en blomma som vi ställde på hennes trappa lite diskret sådär. Vill ju inte störa eller inkräkta såklart så att ställa den där kändes okej. Det var ett kort i med en liten hälsning.

Hon ringde förresten under gårdagen och frågade hur jag upplevt förlossningen och hur allt funkade och kändes nu. Kan inte erinra mig om att någon gjorde det när Elise fötts. Kändes superbra i alla fall!

Idag har Vackerbästis hälsat på och vi gick på promenad i en och en halv timme. Så underbart! Igår gick jag med en längre runda fast då var jag ensam med två barn i vagnen och en hund vid sidan. Det gick över alla förväntningar, måste jag säga och det var en aningens lättnad för mig. Jag är ju snart ensam med barnen och hunden eftersom Militärpappan ska tillbaka till jobbet om ett par dagar. Och börjar såklart med att åka ut på sjön i tre dagar. Tur att jag gillar utmaningar!