Efter att ha vilat en vecka från träningen på grund av förkylning så fick jag lite ont i ryggen. Det blir ofta så när jag inte tränar, jag får ont lite här och där. Sen sov jag en natt i en alldeles för mjuk säng i gästrummet och min rygg gjorde plötsligt väldigt ont! Jag började träna så smått och höll mig till en madrass på ett hårt golv och för varje dag blev jag bättre för att under lördagens styrkepass känna mig fullt återställd. Perfekt tänkte jag och åkte hem för att lägga två barn.

När jag stod lutad över Elises låga säng kom en enorm smärta från ingenstans och satte sig längst ned i ryggslutet, kanske bäckenet? Från höft till höft gjorde det svinont och smärtan strålade ner i båda knäna! Till en början fick jag inte ens luft, så jäkla ont hade jag, liksom förlossningsont! Jag tog en Alvedon och en receptbelagd Voltaren innan jag la mig raklång och superstilla i min säng för en smärtsam natt.

Dagen efter var det lite bättre men i måndags lite värre igen. På tisdagen försvann det nästan helt och idag är det borta, som om det aldrig hänt. Men jag är rädd, så jag sitter knappt ner, håller igång hela tiden och går runt med en uppvärmd vetekudde mot ländryggen som jag spänt fast med ett spännband. Jag har nu minskat på smärtstillande men tar två Voltarentabletter om dagen veckan ut för de antiinfammatoriska egenskapernas skull. Så ska man visst göra, säger dem som kan.

Jag har även varit på massage och så tränar jag så klart inte just nu, men snart så kan jag nog vara igång igen. Jag försöker se positivt på det hela genom att tänka på alla promenader jag får nu, för dem har jag dragit ner på till förmån för löpning och styrketräning annars. Och imorgon kör jag lite armar och vader, det ska nog gå vägen!

I övrigt har jag tänkt igenom mitt liv och hur jag egentligen rör mig och använder min rygg och vet väl med mig att den får ta en hel del tunga lyft med fel teknik, det blir ju lätt så när man har två barn som drar åt varsitt håll. Jag tänker mer på hur jag lyfter i vardagen nu och har flyttat datorn till ett bättre ergonomiskt ställe. Jag vill inte ha så ont en gång till. Inte så länge det inte kommer något gott ur det hela, som en Militärbebis till eller så. Om tre hundra år.