Jag och Elise för ett år sedan.

Oj, bara för ett år sedan?! Det känns ju lite meningslöst, ge mig 10 år istället! Jag var ganska samma för ett år sedan, samma som idag men mitt liv såg lite annorlunda ut. Jag var till exempel inte gravid.

I december förra året kom Militärpappan hem från Halmstad där har studerat under det senaste året. Han veckopendlade och jag var ensam med Elise från måndag morgon till fredag kväll, i fem månader. Hur som helst så avslutades studierna för ett år sedan om Militärpappan blev mer som en vanlig pappa och vi mer som en vanlig familj, en sådan där familj där alla är samlade efter klockan fem, vanligtvis.

Elise hade fått sina första tänder och hon bet mig när jag ammade. Eftersom det gjorde så sjukt ont och jag var rädd för att slänga in henne i en vägg eller liknande när det hände, bestämde jag mig för att sluta amma. Jag gick från att helamma (och lite smakportioner) till att sluta helt på någon vecka och det gick bra. Jag minns att jag tyckte att det var jättesvårt att veta hur jag skulle bära mig åt, hur jag skulle trappa ned och allt sånt, men tillslut bara gjorde jag och det gick superbra!

I samband med amningsavslutandet bestämde vi oss för att det var dags för Elise att sova hela nätter och att inte äta eller så mitt i natten. Vi valde att köra en kur av Anna Wahlgren som heter Sova hela natten. Visst gjorde vi vissa korrigeringar så att det passade vårt liv men vi bestämde oss och vi körde på i tre nätter. Jag hade svårt att tro att det skulle funka men Elise svarade perfekt på kuren och sov efter en vecka i eget rum från klockan 21.00-07.00 i ett sträck utan att vare sig äta eller vakna. För mig var det magi! Jag bloggade om det HÄR och fick en del arga kommentarer från anonyma läsare (såklart, alltid) som tyckte att jag var en fruktansvärd mamma som gjorde så mot mitt barn! Jag måste dock säga att jag fortfarande tycker att det är bland det bästa jag någonsin gjort mot mitt barn, lära henne att sova hela nätter, ostört och skönt!

För ett år sedan var det mindre än tre månader tills jag skulle börja arbeta igen. Idag är det ungefär samma tid tills jag ska gå hem på min nästa mammaledighet.

Jag beundrar många människor och alltid på grund av deras egenskaper. Jag önskar såklart att jag själv var lite mer det ena och lite mindre det andra men på det hela taget är jag väl rätt så nöjd antar jag.

Fast det är en sak som jag i perioder tänker mycket på och det är personer som väljer ett arbete i främsta hand för att få in pengar så att livet kan gå runt, så att familjen klarar sig. Ni vet, de som inte bryr sig ett skvatt om prestige, lyx eller mer än tillräckligt utan istället väljer att prioritera sin familj allra högst.

Jag har läst om människor som sagt upp sig från välbetalda chefsposter för att arbeta deltid med att till exempel städa för att kunna få ut mer av det liv som de faktiskt lever för, som sin familj. Tänk att gå till jobbet, göra det man ska utan stress och sedan lämna efter fyra timmar för att få ägna sig åt det man tycker om på riktigt.

Jag är inte en sådan person.

Jag vill få in allt och lite till på tid som inte finns, ge dygnet fler timmar och helst slippa sova. Jag vill bo i ett fint hus, renovera så som jag vill ha det och ha råd att gå på restaurang, köpa en klänning och åka på semester. 

Jag älskar mitt arbete och för mig är det väldigt viktigt att göra det! Jag vill presetra, vara viktig och få bekräftelse för det. Jag skulle aldrig kunna gå till ett arbete där jag inte hade stora krav på mig eller för den delen satte stora krav på mig själv. Min motivation hade inte hållit då, för det passar inte mig. Och jag trivs förbannat bra med att ha det som jag har det!

Just därför antar jag att jag beundrar de männsikor som är precis tvärt om. Ibland.

Jag har många nära vänner, inte så många flyktiga, för det ger mig inget. En vän är en vän är en vän! Mina två bästisar är Tuffbästis och Vackerbästis, så fina! Eftersom jag ligger efter med mina julkalenderluckor publicerar jag en text jag skrev i somras och den handlar om Tuffbästis. Vackerbästis får ta plats i ett annat inlägg istället.

En som jag alltid träffar ganska mycket och pratar med i telefon nästan varje dag är Tuffbästis. Det känns som att något fattas de dagar vi inte hörts av.

Tuffbästis och jag har inte känt varandra i hundratals år även fast hon bara är ett år yngre och från samma ganska lilla stad. När jag som ensam tjej började arbeta med att utbilda soldater och sjömän för längesedan satt hon och jobbade i samma hus. En dag hände en grej som gjorde mig ledsen och jag stötte på henne på min väg ut till en gömd plats att gråta lite på där ingen skulle se. Men hon såg. Och hon brydde sig. Det var så skönt att få ur mig det ledsna och skönt att hon var tjej. Hon lyssnade och förstod. Tack!

Vi började umgås lite då och då, tror jag, men inte så mycket ändå. Något år senare bröt jag ett långt förhållande och samma dag stod Tuffbästis med en nyckel till hennes lägenhet i handen: ”Här kompis”, sa hon och räckte över nyckeln till mig helt utan förvarning. Vilken vän!

På den vägen är det…

Vi bor i Karlskrona – med vind i seglen – som stadens slogan lyder! Och det stämmer för här blåser det på alla håll och kanter. Friskt, uppiggande och något jobbigt under cykleturen till arbetet.

Jag är uppväxt i denna stad men har varit på flygande fot och bott lite överallt, så som i Östersund, Eksjö, Halmstad, Sarajevo och Göteborg. Även fast jag trivts på de andra orterna så har jag alltid slagits av hur Vackert Karlskrona är när jag kommit hem och flera gånger har jag lovat mig själv att aldrig mer flytta här ifrån!

Staden är uppbyggd på massa olika öar och därför har man väldigt nära till havet, nästan var man än bor här vilket är fantastiskt underbart! Karlskrona står med på Unesco:s världsarvslista och är väl värt ett besök! Men kom sommartid så kan du njuta av skärgårdstrafiken, sol på klipporna och en glass på Glaciären!

Det bästa med Karlskrona är närheten till havet, naturen och till alla vänner. Det är fantastiskt att kunna ta cykeln till jobbet, gå utanför dörren och vara mitt i naturen, bo ett stenkast från havet och att träffa en vän inom fem minuter. Jag älskar att bo i Karlskrona!

HÄR kan ni se en filmsnutt med bilder på vår vackra stad!

Mjukfakta:

Jag är storasyster, mamma och fru. Tycker om hundar, socker och människor. Jag är översocial, otroligt pratglad och reflekterar mycket.

Jag älskar att planera, skriva listor och få saker gjorda. Och så är jag är glad, snäll och empatisk. Dock föraktar jag lathet (som drabbar andra), oempatiska människor och översitteri.

Jag tränar ganska mycket, sover alldeles för lite och har svårt för att göra ingenting.

Jag har nära till skratt, nära till gråt och skriker alltid när jag blir arg. Jag är ambitiös, uppgiftsfokuserad och har svårt för att säga nej.

Hårdfaka:

Jag arbetar som yrkesofficer och där för tillfället som lärare i Ledarskap och Pedagogik. Jag har ett eget företag som jag knappt underhåller för tillfället då jag har fullt upp med annat. Som att läsa halvfart på Linnéuniversitetet, Ledarskap och Organisation, blogga en del och vara en bra mamma. Typ.

Jag är 30 år fyllda och gift sedan ett och ett halvt år tillbaka med Militärpappan. Hur det blev vi kan ni läsa om HÄR. Att jag har en hund, en dotter och en Militärbebis i magen har ni nog inte gått miste om. Vi bor i en tegelvilla från 1970 i ett villaområde ca 7 km från stan. Här renoverar vi, älskar, bråkar och försöker få ihop vardagen.

Jag hittade en Julkalenderlista inne hos Caroline och jag känner för att sätta en lite julig touch här på bloggen så jag hänger på! Vi har ingen som helst adventskalender i detta hem och har inte haft på flera år men jag antar att vi kommer att ha från och med nästa år, för Elises skull. I år känns det som att hon inte direkt blir ledsen över att vi inte har någon…

Caroline skriver så jävla bra! Det är en fröjd att läsa hennes ord och man blir lätt beroende. Hon tar väldigt vackra foton också. Så ni som inte redan kollar in hennes blogg så tycker jag att ni ska ta chansen nu.

Eftersom det är den fjärde december idag så har jag några dagar att ta igen nu på en gång. Bäst jag börjar skriva!