På Gomorron Sverige idag medverkade Maria Wigbrant som är en av två författare till den bok jag använder mig utav för träning under graviditeten och som jag skrivit om innan, ”Stark, glad, gravid”.
Maria Wigbrant som är barnmorska och träningsinstruktör pratar i Gomorron Sverige om träning under graviditeten och det är ett bra klipp tycker jag. Kanske till nytta för någon! Klicka HÄR för att komma till klippet på youtube.
Ännu en ganska stressig dag följt av en mestadels vaken natt lider mot sitt slut. Jag sitter på bussen på väg hem från jobbet då jag fick pussla ihop schemat med en kvällstjänst för att få tiden att räcka till. Jag måste erkänna att jag inte är ett stort fan av tjänst under kvällstid, särskilt inte med tanke på att jag var på jobbet strax innan sju i morse. Jag hade ställt in mig på att hålla lektion till nio ikväll men vi blev klara strax innan åtta. Skönt! Sen att jag har tolv kronor(!) ob i timmen efter klockan sju gör mig inte mycket mer motiverad om jag säger så…
Fast det väger upp att jag har en bra chef, ofta kan flexa med arbetstiden och faktiskt sällan jobbar kväll. Morgonmänniska som jag är börjar jag hellre svintidigt än slutar halvsent.
Militärpappan uppmanade mig att inte stressa hem utan att ta den tid jag behövde. Gulligt, tänkte jag. I nästa andetag säger han att det är fotboll på tv:n ikväll… Ibland är han lite extra romantisk den där Militärpappan!
Tack för alla era svar angående gårdagens inlägg om att jag har ont i gravidmagen! Jag har en rutinläkartid på Mvc nästa vecka och känner att jag kan vänta tills dess med att ta upp det med dem. Börjar det göra mera ont innan dess slår jag förstås en signal. Som jag skrev igår är det ingen outhärdlig smärta på något sätt utan mer att jag noterar den. Just för att den sitter i magen och att det ligger en bebis där i vill jag inte ignorera den, vilket jag lätt gjort om jag inte varit gravid. Skönt att flera av er kände igen min beskrivning av smärtan och det är intressant att läsa om vad ni tror eller har fått för diagnoser på samma typ av symptom.
Jag kan mycket väl tänka mig att det kan vara växtvärk i livmodern eller något med ligamenten som många av er skriver. Alla mina vänner som har haft foglossning har klagat på smärta i ryggen, så jag hade faktiskt inte en aning om att det satt en fog även där fram! Men där ser man! Jag vet att ni är både mammor, gravida, sjuksköterskor och sjukgymnaster som svarat, bland annat. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig och vilka människor man får kontakt med genom bloggen! Jag älskar att blogga!
Sedan en vecka tillbaka har jag börjat få ont i gravidmagen, mest om kvällarna men jag känner även av det dagtid emellanåt. Det gör ont allra längst ned i magen, strax ovanför blygdbenet och vad jag vet så är det livmodern som sitter där. Lite längre ut mot sidorna sitter ju äggstockarna men det är just rakt ovanför blygdbenet i ett område på ca tio centimeter (fem cm åt vardera håll) som det känns.
Att beskriva hur det känns är halvt omöjligt. Jag vet inte alls hur jag ska förklara detta… Det är inga knivhugg och ingen molande värk. Vad finns det mer? Smärtan är mer åt det svidande hållet blandat med ungefär samma känsla som när man har träningsvärk. Ungefär så. Jag kan inte framkalla smärtan genom att trycka där det brukar göra ont men däremot gör det ondare när jag trycker där när det gör ont.
Jag känner mest av smärtan på kvällarna och kanske är det för att jag först då hinner känna efter. Idag när jag var och handlade och skulle ändra riktning på kundvagnen kände jag också av det. Samma gäller när jag lyfter Elise en liten bit ut från kroppen. När jag ligger på rygg i sängen om kvällarna och bara lyfter benen för att dra bort täcket gör det med ont på samma ställe och någon enstaka natt har jag haft ont hela natten.
Det är inte en smärta som jag nästan dör av men jag kan inte heller ignorera den. Jag kan se ett antal orsaker som jag har funderat över:
– Att Elise klänger en hel del på min mage och liksom ”drar” i den.
– För lite träning. Jag har på grund av familjens sjukdomstillstånd och väldigt mycket jobb inte kunnat träna alls mycket.
– För mycket socker/kolhydrater i kosten mot vad jag är van vid. Är lite inne i en ond cirkel just nu.
– För mycket stress i form av galet mycket på jobbet, Militärpappan borta en hel del och Elises sjukdomsbild den senaste tiden.
Hm…
Är det någon av er som känner igen det jag försöker beskriva?
Gravid vecka 20
Min barnmorska ringde igår för att höra hur jag mådde. Jag har inte varit där sedan inskrivningssamtalet vecka åtta och har tid igen först nästa vecka. Hon sa att hon tittat igenom min journal och sett att jag under min förra graviditet började få mycket huvudvärk runt denna tid, alltså vecka 21. Jag har inget minne av detta, som så mycket annat av min förra graviditet. Tur att jag har bloggen! Men när jag går tillbaka och kollar ser jag att jag inte skrev så mycket om just sånt då, jag hade väl annat som tog upp min värld. Typ hur fet och äcklig jag kände mig, kan jag tänka…
Barnmorskan ville i alla fall boka in en tid redan dagen därpå, alltså idag, för att ta blodtrycket och kolla ett urinprov. Jag var där idag och mitt tryck låg fint, på 130/70 och pulsen var låg, som vanligt. Äggvitan i urinen låg på +1. Jag tänker inte stressa upp mig över det även om jag önskat att det inte var någon protein i urinen alls. Barnmorskan skickade iväg provet för att se om jag har urinvägsinfektion, tydligen vanligt att gravida har det fast utan att märka av det. Att ha +1 i äggvita är vanligt hos många gravida kvinnor och det är först när värdet är högre än så som man ens kallar det förhöjt. Att ha mycket äggvita i urinen är ett av flera tecken på havandeskapsförgiftning, som jag hade under min förra graviditet. Jag gläds åt mitt fina blodtryck!
Dock är jag väldigt allergisk (mot ingenting, som vanligt) och från och till totalt täppt i näsan. Att nysa och snyta mig var tredje sekund stundtals både natt och dag tar hårt på mina krafter! Jag känner mig totalt orkeslös och liksom skör inuti, som att jag ska ruttna och falla ihop. Hjärtat rusar och jag har svårt att få tillräckligt med luft när jag ska äta eller dricka. Smak känner jag nästan ingen och så får jag lock för öronen varje gång jag sväljer. Barnmorskan såg (och hörde) detta på mig utan att jag sa något och frågade om jag hade möjlighet att sjukskriva mig själv? Ja, det har jag väl, sa jag och tänkte att alla väl har rätt till det i en vecka eller vad det nu är? Bra, då tänker jag mig att du sjukskriver dig hela nästa vecka – till att börja med, så får vi se vad läkaren säger sen.
WTF?! Nu blev jag stressad! Nej, det tänker jag inte göra för allergin, men jag kan försöka att gå hem lite tidigare de dagar det är som värst, för då har jag svårt att bara orka vara liksom. Och nu när jag är ensam på jobbet i två veckor med ansvar för typ allt och fältövning står på schemat… Är det så att läkaren sjukskriver mig för att jag måste vila för att, jag vet inte – kanske undvika havandeskapsförgiftning, så går jag såklart hem och är sjukskriven. Inget annat är värt något mer! Men så länge det bara handlar om att jag ska må bra för att orka ha energi att leva, så har jag pannbenet att koppla in. Mitt pannben är tjockt!
Barnmorskan tyckte att det var bra om jag kunde gå hem lite tidigare de dagar det är som värst och gav mig en läkartid om två veckor för att hålla koll på äggvitan och förhoppningsvis få hjälp med allergin. Jag har inga större förhoppningar på allergihjälpen då de mediciner som jag, av erfarenhet, vet tar bort allergin innehåller saker som jag inte får äta som gravid. Jag har även tid hos Överläkaren på Kvinnokliniken för ett nytt ultraljud om tre veckor, det där då han kollar så att Militärbebisen får den näring den behöver genom att undersöka genomströmningen i navelsträngen.
Jag känner mig lugn och tacksam över den kontroll de har av mig och Militärbebisen under denna graviditet.
Vecka 20
Fredag och lördag spenderade jag på universitetet i Växjö. Det var en intressant och lite annorlunda föreläsare i socialpsykologi och föreläsningen gav mig mycket att fundera vidare kring. När jag kom hem sov Elise och jag fick äntligen mysa med Militärpappan för första gången på flera veckor! Mindre än en timme senare sov jag som en stock… Så mycket blev det med det myset.
Idag har Vackraste hunden och jag tagit en långpromenad på Skärfva naturreservat tillsammans med Tuffbästis. Det var längesedan vi gick där och det är så vackert! Vackraste hunden var lycklig och rullade sig i flera komockor så när vi kom hem var det en dusch av henne som gällde. Och det var lite lättare sagt än gjort att hålla styr på en 30 kg Weimaraner som segt kämpade emot och var på väg ut ur duschen upprepade gånger. Jag stod själv i duschen och drog tillbaka henne gång på gång för att sedan hålla fast henne där och så tvätta samtidigt. Phu! Men nu är hon ren och doftar blomster med en viss genomträngande stank av koskit. En ganska oslagbara komo!
Elise hcr varit på toppenhumör hela helgen och är helt galen i Militärpappan! Idag när han var ute och klippte gräset stod hon vid fönstret hela tiden och pekade och sa pappa. Gullunge! Imorgon åker jag (förskräckligt tidigt) till Stockholm med jobbet och stannar tills på tisdag kväll. Jag känner mig piggare och har mer energi men är inte på topp ännu efter en rätt så stressig, påfrestande och jobbig månad(!) på många sätt. Men snart är det helg igen och den har jag vigt åt rekreation. Tills dess försöker jag lyssna på kroppen, sova mycket och ta det hyfsat lugnt, i den mån det är möjligt. Det känns okej.
Elise och jag har målat idag.
I pausen kan man tugga lite på färgpennorna!
Vackraste hunden försvann snabbt ur bild… Men här är jag och en vacker utsikt istället.
Och så lite vanliga kläder på. Det är inte ofta det händer i mitt liv! Oftast bär jag uniform, träningskläder eller myskläder. Fast jag sliter ju väldigt lite på mina vanliga kläder och behöver väldigt sällan tvätta dem!
Den här kappan brukade jag kunna dra åt skärpet till innersta hålet men det går inte riktigt nu… Men magen får plats under som tur är! Såhär vecka 19 i graviditeten har jag gått upp 5 kg.
Igår var det dags för ultraljud, det som alla erbjuds runt vecka 17 i graviditeten. Eftersom Militärpappan fortfarande är på övning och inte kunde följa med så tog jag med Fina Lina istället. Både skönt och lite roligt att dela stunden med någon. Militärbebisen sprattlade med armar och ben och verkade vara på gott humör där inne. Skönt!
Allting såg bra ut och jag fick ett slutgiltigt beräknat förlossningsdatum. Detta var mitt tredje, men inte sista ultraljud och för varje ultraljud jag gjort har datumet för beräknad förlossning flyttats fram en aning. Sista budet låg på den 29 februari(!) Ja, det är ju skottår nästa år… Fast igår fastställdes att det är den 22 februari som gäller. Skönt, tycker jag. Jag är alltså i graviditetsvecka 18 nu.
Vecka 18… Galet vad tiden bara flyger förbi! Snart har ju halva graviditeten gått och jag som knappt ens känner av att jag är gravid! Men av erfarenhet vet jag att den stunden kommer och jag njuter av mitt nuvarande ganska bekymmerslösa tillstånd i graviditeten så länge den varar.
Eftersom jag låg inlagd ett bra tag både före och efter förlossningen med Elise så kände barnmorskan som utförde ultraljudet igår igen mig och jag henne. Jag har ju träffat de flesta som arbetar på förlossningen vid det här laget och eftersom det bara är drygt ett år sedan Elise föddes så är jag ihågkommen av de flesta. När jag gick från ultraljudet igår sa barnmorskan och jag till varandra att vi inte skulle ses en dag före den 22 februari 2012!
Militärbebisen flaxandes i Militärmammans mage
Militärbebisen i 3D. Jag fascineras fortfarande! Tänk att den här lever inuti mig…
Flera efterfrågar inlägg om graviditeten och jag ska göra mitt bästa att svara upp till detta. Min blogg speglar stora delar av mitt liv och så mycket som ni kunnat läsa om graviditeten här, är ungefär så mycket som jag själv tänker på den! Jag glömmer liksom bort att jag är gravid över huvud taget. Antar att det har flera förklaringar.
En av dem är att jag inte tränar just nu, för jag har varit sjuk och är inte riktigt tränings-kry än. Annars tycker jag att graviditeten lätt gör sig påmind under träningen i form av att det blir lite bökigare med vissa styrkeövningar och att jag har bytt ut några övningar för att de inte är lämpliga att utföra under en graviditet. Vid löpningen måste jag tänka på att knipa.
Den största förklaringen till att jag inte tänker så mycket på graviditeten tror jag ligger i att jag har fullt upp med annat. Det hade jag förra graviditeten med, men nu har jag Elise och det är liksom något utöver det vanliga, för mig. Första graviditeten var allt nytt och det fanns en massa information att söka, livsmedel man inte fick äta, magbilder man ville jämföra, fostrets utveckling som man gärna ville ha ännu mer information om, träning man inte borde utföra, träning man borde utföra och så vidare. Häromdagen stod jag i duschen och kom på mig själv med att tänka på mig själv för första gången på två veckor. Och inte ens då tänkte jag på att jag var gravid…
Jag är lugnare denna gång. Jag vet redan vad jag ska undvika för livsmedel, har ungefärlig koll på hur fostret utvecklas i mig, samtidigt som jag måste säga att jag fascineras bra mycket mer av Elises dagliga utveckling just nu. Jag lyssnar inte till träningsråd från andra, varken böcker eller personer utan jag litar på min egen kunskap och lyssnar till min kropp. Jag har en bok som jag använder mig utav vid träningen och en person som jag kan ställa frågor till om samma sak om jag skulle undra något och det passar mig perfekt! Jag upplevde förra graviditeten att det var så många olika råd och riktlinjer som sa emot varandra att det var lätt att bli förvirrad för man vill ju bara sitt barn det bästa, såklart!
Andras magbilder struntar jag fullständigt i och jag är ännu inte särskilt intresserad av att jämföra mina egna magar under graviditeterna. Jag var aldrig någon sådan som tog magbilder varje vecka under förra graviditeten och jag är inte sådan nu heller. Fast jag kan tycka att det är jättekul att titta på andras fina magar, bara för att de är så fina!
Jag lever efter mottot att denna graviditet är något helt annat än den förra. Det är både fakta och en lugnande känsla med hänsyn till min förra graviditet och förlossning. Det finns egentligen bara en sak som jag upplever som riktigt, riktigt jobbig. Vad det är får ni läsa om i ett annat inlägg!
Det här är boken som jag använder mig utav. Jag köpte den redan under förra graviditeten och tycker att det är en riktigt bra bok. Jag rekommenderar den verkligen till alla tränande gravida kvinnor!
Här är den enda personen jag rådfrågar angående träning under graviditeten. Lofsan. Hon är väldigt kunnig inom området och helt fantastisk! Börja genast läsa hennes blogg HÄR om du inte redan gör det! Och passa på att gilla henne på facebook med så kan du vinna en PT-timme med henne. Det ni!
Idag har vi städat hela huset, plockat undan på ställen där man ofta lägger saker tills bättre plats hittas, vilket det typ aldrig görs… Inte här hemma i alla fall. Även tvättstugan har fått sig en omgång och min och Elises garderob är i toppskick! Jag älskar när vi har den här ordningen här hemma och har bönat, bett och mordhotat Militärpappan att det alltid ska få vara så här fint och ordningssamt. Jag får en speciell ro i själen när hemmet är i detta skick. Det känns som att jag har hur mycket energi som helst till annat och det är ju alldeles fantastiskt!
Efter middag och garderobsstädning tog jag mig ut på en löptur, den första på evigheter! Åh, så skönt det var! Jag har inte haft möjlighet att träna på hela veckan och har såklart mått jättedåligt över det. Jag har varit ensam med Elise då Militärpappan har varit på sjön och har arbetat samtidigt som jag skolat in på förskolan samt att vi äger en hund av rasen Weimaraner, det vill säga – ingen tid över, över huvud taget! I fredags var han äntligen hemma igen och jag tog en kortare löptur. Lördagen sov jag typ bort, jag var totalt slut så träning var inte att tänka på.
Äntligen söndag och jag kunde träna igen! Har man bara möjlighet till ett ordentligt pass på veckan så väljer jag utan tvekan löpning, speciellt efter denna styrketräningstunga sommar! En veckas uppehåll från styrkan kan kroppen bara må bra av! Idag tog jag bilen en bit bort för att kunna springa en vacker runda i underbar natur. Vackraste hunden kunde springa lös hela rundan och jag sprang på, om än ganska lugnt. Just i löpningen tycker jag att det känns lite obehagligt att pressa kroppen nu när jag är gravid, men jag har inga problem med att det inte går i ett hejdundrande tempo, jag springer för att det är så skönt för kroppen och för själen. Som vanligt hade jag ingen musik på under rundan utan lyssnade till naturen och kände solen steka gött i nacken. Jag sprang i en timme och njöt verkligen varje minut! Löpning när den är som bäst!
När jag kom hem var Militärpappans Militärkompisar här och jag som satte en bulldeg på jäsning innan löpturen bakade klart när jag kom hem och käkade en kanelbulle direkt efter löpningen. Så kan det gå! Fast ska man äta snabba kolhydrater någon gång så ska man verkligen passa på direkt efter ett träningspass, då är förbränningen som störst och kroppen behöver snabba kolhydrater för att årerhämta sig. Nu kan man ju välja bättre snabba kolhydrater… men bullen var god!
I går kväll gjorde Militärpappan en supergod skaldjurspasta och jag längtar efter den fortfarande! Kanske gör vi den nästa helg igen? Supergod och superenkel och lyxig – en rätt som har allt alltså! Recept kommer inom kort.
Vår helg har varit bra och jag känner mig laddad inför veckans kommande arbete och träning. Imorgon ska jag klippa mig och färga håret efter jobbet, hos en ny frisör! Kan ju gå hur som helst, men vi hoppas på det bästa. Bildbevis kommer, såklart!
Jag tog en skuggbild av magen idag. Magen är klart större när jag ätit strax innan. Ibland är den nästan platt.
Vackraste hunden har mest solat i gräset idag.
Elise plockar vinbär och stoppar dem i munnen ett och ett.
Det är onödigt att ta en omväg, menar jag…
Sedan Elise började på förskolan vägrar hon att bli matad. Hon kan själv och oftast går det riktigt fint. Idag vet jag inte riktigt vad som hände! Jag hatar mat med ”rött” i, btw!
Skaldjurspastan. Mmmmm…..
Bullarna
Jag vill börja med att tacka för alla fina hälsningar och gratulationer! Nu ska jag svara på era frågor!
Graviditeten var planerad, vi ville ha tight mellan barnen, högst två år och nu blir det närmare ett och ett halvt, 19,5 månader.
De första tio veckorna mådde jag sjukt illa men spydde aldrig. Däremot var jag extremt kräsen med maten och fick inte i mig något som helst kött till exempel. Som de flesta andra nygravida var jag sjukligt trött och sov mycket. Som tur väl var hade jag semester så jag hade möjlighet att sova en stund på dagen, annars vet jag inte hur jag hade rett ut livet. Eller som min barnmorska sa när jag nämnde att jag hade semester: ”Det är bra – för moderkakan”(!) Just det ja, det tänkte jag inte på… Och när jag sa att jag mådde illa svarade hon: ”Det är bra – då har du massor av graviditetshormoner”. Tänk, vad man kan se på saker annorlunda!
Jag märker att något är på gång i kroppen för jag blir lättare andfådd men känner mig stark och frisk på alla vis. Jag tränar på mer eller mindre som vanligt och kommer byta ut ett par styrkeövningar efterhand. Jag vet att ni är många intresserade så självklart kommer jag skriva om vad jag byter ut och varför. Även kosten är ganska oförändrad än så länge förutom min älskade kallrökta lax som jag brukade äta ett par gånger i veckan. Jag tänker även på att äta mindre sötsaker och onyttigheter än i vanliga fall. Träning och kost är ett stort intresse för mig så självklart kommer det bloggas en hel del inom ämnet framöver!
I och med allt som hände kring förra graviditeten och förlossningen har de stenkoll på mig denna gång. Det känns både tryggt och lite nervöst på samma gång. Jag har till exempel redan varit på två ultraljud och fler kommer det att bli. Första gången var i vecka sju och då kollades bara att allt såg bra ut i största allmänhet, med ett VUL. Andra gången var nu i vecka tretton, då kollades genomströmningen i navelsträngen av en överläkare. Jag skriver mer om detta i ett eget inlägg lite senare. Man kan visst koppla ihop navelsträngsgenomströmningen med havandeskapsförgiftning. Allt såg bra ut och i vecka 23 ska jag göra ett till. Däremellan blir det rutinultraljudet i vecka 17. Många ultraljud blir det…
Mitt blodtryck ligger fint som det ser ut nu och jag äter medicin, en liten daglig dos blodtryckssänkande Viskén. Jag har heller inte gått upp lika mycket i vikt på dessa tretton veckor som jag gjorde under samma period förra graviditeten.
Jag är inte nervös för att få havandeskapsförgiftning igen även om det mycket väl kan hända. Jag ser ingen mening i att oroa mig i onödan och risken att det ska hända igen säger endel läkare att det är högre risk, andra att det är ungefär samma risk medan andra säger att risken är betydligt lägre denna gång. Informativt och bra. Suck!
Själv har jag valt att se på min graviditet såhär: Detta är en helt ny graviditet och den är något helt annat och inte alls kopplad till min förra graviditet. Det finns inget jag kan göra för att minska risken för att få komplikationer och jag har alla förutsättningar för att detta blir en bra graviditet. En fantastisk graviditet!
Jag försöker se fram emot att vara gravid och det är extra roligt att ni är så många som vill följa den här på bloggen!
Lyckades i min ensamhet ta ett halvdassigt foto av magen i morse. Än så länge bär jag min vanliga uniform som är sydd för kvinnor med extremt smala midjor som önskar bära kjolen strax under brösten… Behöver jag nämna att det inte är någon som helst stretch i kläderna? Och inga alternativa sätt att bära dem på är tillåtet, som att ha skjortan hängande och inte nedstoppad i kjolen, som jag fick tips om av läsare under förra graviditeten.
Magen vecka tretton
Japp, det är så det ligger till.
Jag är gravid och Militärbebisen förväntas ploppa ut runt mitten av februari.
Frågor på det?