Jag inledde dagen med ett besök hos barnmorskan. Alla prover såg bra ut och blodtrycket låg fint på 136/64. Nice! Mitt järnvärde har dock sjunkit från 135 till 112, vilket inte är okej och jag måste börja ta järntillskott dagligen. Det stör mig inte alls och jag vet att jag blir piggare av den där tabletten, så det är bara att svälja och se glad ut. Förra graviditeten tog jag Fexim, en brustablett, och jag kommer att göra det även denna gång. Den påverkar inte magen så mycket och det passar mig bäst.
Vi lyssnade på Militärbebisens hjärtljud som tickade på med 144 slag per minut, precis som Elise när hon låg där inne! Jag nämnde för barnmorskan att jag upplevde det som att Militärbebisen låg längre ner den här graviditeten då jag ofta får problem med att sitta en längre stund eftersom precis alla byxor och trosor skär in längst ner och det blir fruktansvärt obekvämt! Känns som att jag kvaddar Militärbebisen som alltid sparkar där nere då och så känner jag mig kissnödig ofta. Barnmorskan förklarade det hela med att det hade med mina täta graviditeter att göra. Hon sa att musklerna där nere inte var som de var innan oavsett hur mycket jag tränat och att det var därför magen var längre ner.
Och jag som trodde att det var för att det var en pojke den här gången… Vi får väl se!
