Lycka är att springa!

Idag har det hänt. Jag kunde bara inte hålla mig längre, var tvungen att testa. Bara lite. En liten, liten runda i sakta sakta fart. Svävade liksom lite fram, så att stötarna inte skulle bli så hårda mot marken. Allt för att skona bäckenbottsmuskulaturen som inte riktigt är vad den en gång var. Men det gick bra!

Det var så skönt! En helt salig, underbar känsla spred sig i hela kroppen och det fullkomligt sprätte i benen! Helst skulle jag velat springa en mil eller två! Så underbart att kunna känna så igen!

Men jag var försiktig. Stannade – hittade knipet – höll i – och sprang. Jag gick i nedförsbackarna och när jag var tvungen att ropa på Vackraste hunden. Jag höll.

Nu har jag provat, men vill inte göra det till någon vana ännu. Det känns viktigt att träna upp bäckenbotten mera först. Så promenaderna får räcka så länge, så kommer löpningen så småningom. Åh, vad jag längtar!

Lycka är att springa!

Träning vecka 35

Måndag: Promenad, 70 min (6 km)

Tisdag: Promenad,  110 min

Onsdag: Promenad, 60 min

Torsdag: Promenad 90 min + 20 min styrka

Fredag: Morgonpromenad före frukost, 60 min + promenad 60 min

Lördag: Promenad, 70 min (6 km) + styrka 20 min

Söndag: Lugn löpning, 25 min + styrka 20 min

Kommentar: Veckan har varit bra och jag har hunnit med de pass jag förväntat mig. Överlag kännt mig pigg och alert. Styrketräningen består av ett helkroppsprogram med gummiband och kroppsvikt och denna vecka har jag endast kört 1*15 på alla övningar, mest pga tidsbrist men också för att ”väcka” kroppen och börja försiktigt efter ett längre uppehåll. Jag kör som cirkelträning, utan vila mellan de olika övningarna. Gör alla övningar utan problem och kan till och med känna på kvällen att kroppen har fått arbeta! Maten i veckan har varit okej, men ett stort sötsug har infunnit sig på kvällarna. Till nästa vecka ska jag bli bättre på mellanmål!

Marin Femkamp!

Efter frukosten imorse packade jag in Elise och Vackraste hunden i bilen och körde ut till Rosenholm för att titta på en tävling i Marin femkamp och gå en promenad. Elise sov i vagnen och Vackraste hunden låg på gräset bredvid och vaktade sin lillasyster. Jag satt en bit bort och pratade med lite folk från jobbet. Det var många som kom fram och tyckte att Vackraste hunden var så himla lydig och fin. Roligt att det är på det hållet ibland!

En del andra kom fram och undrade om inte jag kunde tänka mig att börja träna och tävla Marin femkamp? Mohaha! Alltså det ser sjukt roligt ut, men jag är en för dålig simmare. Annars gillar jag det, för det är mycket kötta! Vi får väl se vart den nyss avslutade graviditeten bär mig!

Marin femkamp är en militär sport där grenarna ska påminna om uppdrag som en marinsoldat kan ställas inför. Grenarna är hinderbana, liväddning, hindersim, sjömanskap och amfibielöpning. Rätt mycket vattensporter med andra ord.

Dock har jag varit inne på Modern femkamp en period. Där tävlar man i fem olika delmoment, som genomförs under en dag: fäktning, hästhoppning, simning, skytte och terränglöpning. Här har jag större chans att bli bra.

Men allt detdär tar så mycket tid! Fem olika sporter liksom… Som sagt, vi får se var jag är och var jag har min kropp om ett halvår! 

Hinderbana på hög höjd

Kiwi springer hinderbanan i M5K

 

Hinderbana på hög höjd

Ett annat hinder

Träning vecka 34

Måndag: Morgonpromenad före frukost, 40 min + Promenad, 70 min

Tisdag: Promenad, 75 min

Onsdag: Vila

Torsdag: Vila

Fredag: Vila

Lördag: Morgonpromenad före frukost, 80 min

Söndag: Vila

Kommentar: Det här var ingen bra träningsvecka alls! Första ensamma veckan med Elise, då Militärpappan åkt till Halmstad för studier i veckorna. Det har varit mycket att göra, jag har varit väldigt trött och knappt ens hemma. Det märks även på vågen som stått stilla hela veckan. Har haft ont i vänster hälsena, så har nu bytt skor med förhoppning att det är dem som klämt åt och att det inte är en inflammation. Jag känner mig taggad inför en ny träningsvecka!

Träning vecka 33

Måndag: Skogspromenad över stock och sten, 50 min

Tisdag: Morgonpromenad före frukost, 45 min

Onsdag: Vila!

Torsdag: Promenad, 90 min + promenad, 90 min

Fredag: Promenad, 90 min (7,5 km)

Lördag: Vila!

Söndag: Skogspromenad över stock och sten med Elise i bärsele, 120 min

Kommentar: Även denna vecka har varit bra, om än inte kännts lika disciplinerad, men det blev många promenerade minuter ändå! Fokus på hållning och tempo fungerar bra. Nu är jag redo för lite styrka! Har inte alls haft samma sötsug denna vecka och maten har varit okej.

Träning vecka 32

Måndag: Promenad, 90 min (7,5 km)

Tisdag: Morgonpromenad före frukost, 60 min

Onsdag: Morgonpromenad före frukost, 60 min + Promenad, 100 min

Torsdag: Promenad, 60 min

Fredag: Promenad, 60 min

Lördag: Vila (feber)

Söndag: Vila (feber)

Kommentar: En bra vecka där jag har haft mycket energi! Försöker hålla uppe ett högt tempo på promenaderna och fokuserar på hållningen, bland annat genom att hålla vagnen i omvänt grepp. En stillsam helg med feber pga. mjölkstockning.

Före och efter och däremellan

Jag gick upp nästan 30(!) kg under min graviditet. Mycket vatten blir det… när man har havandeskapsförgiftning.

Före graviditeten, 63 kg

Här är en bild på mig från en tid före graviditeten. Då löptränade jag 30-50 km i veckan. Längd:170 cm Vikt:63 kg Skostorlek: 37

Gravid v 39+6, 92 kg

Denna bild är tagen i vecka 39+6, alltså fyra dagar innan hon tittade ut. Längd:170 cm Vikt:92 kg Skostorlek: Foppatofflorna var för trånga…

Efter förlossning

Här har ni mig ett par dagar efter förlossningen. Längd:170 cm Vikt: Okänd Skostorlek: 39

4 veckor efter förlossning, 74 kg

4 veckor efter förlossningen ser jag ut såhär. Längd:170 cm Vikt:74 kg Skostorlek: 38

Min preeklampsi och senare eklampsi har gjort att jag inte fått röra på mig så mycket, utan mest bara ligga stilla. Sedan en vecka tillbaka är jag dock ute på promenader, som går ganska sakta, men är i ökande längd och tempo!

Jag räknar inte med att väga 63 kg igen förrän jag kan löpträna ordentligt och det tar ju sin lilla tid innan jag är där. Men runt 65 kg känns som att jag skulle kunna hamna, utan löpningen, men med bra kost och promenader. Jag börjar där.

Vågen har nu stått stilla i över en vecka så resterande ca 10 kg lär jag få jobba hårt för att bli av med! Men det ska bli en spännande resa! Vill ni hänga med?

Suddig men en bild iaf.

Suddig men en bild iaf.

7 månader efter förlossningen, 68 kg. (5 kg kvar).

Muskler – kom tillbaka!

Mitt tre veckors totala sängliggande har ätit upp mina muskler. Och nu snackar jag inte bara ”snygg-musklerna” – utan även de som inte ens syns – ”bra-att-ha-musklerna”.

Jag orkar bara bära på nu fyra kilo Elise en kort stund, sen får jag väldigt ont i ischiasnerven, från höger skinka och ner i benet, och måste sätta mig. Fast där kan jag inte sitta för länge för min rumpa saknar betydande muskulatur, så jag har en liten kudde med mig som utfyllnad… Och på tal om utfyllnad så känns jag allmänt mjuk under skinnet.

Jag längtar såklart efter att träna igen. Men för tillfället är en halvtimmes promenad eller två om dagen vad jag orkar med. Jag försöker se långsiktigt, men ibland känns mina löppass på 3-5 mil i veckan jävligt långt borta!

Höggravid Militärmamma i Triathlon

Förra veckan hade vi ett motionstriathlon här på garnisonen och jag var såklart med! Jag kan ju fortfarande röra på mig, så ett litet triathlon skadar väl inte, tänkte jag.

Tävlingen inleddes med 400 m simning i simhallen och jag kom upp bland den första hälften. Nästa gren var 20 km cykling och det var en tung gren för mig. Byxorna kasade ner och korvade sig i min så kallade midja (eller det som återstår av den en gång så vackra, välsvarvade och underbara sådan!) Byxkorven tryckte mot Militärbebisen som inte alls verkade särskilt nöjd och jag fick stanna flera gånger och dra upp byxorna över magen, för att de bara minuter efter var tillbaka på oönskad plats igen. Så. Jag blev omcyklad av nästan alla. Men vad gör det? Jag och Militärbebisen körde i en klass för sig!

Inför sista grenen som var 5 km löpning låg jag alltså ganska risigt till. Det som i vanliga fall, det vill säga ogravida fall, verkligen är min gren, den älskade löpningen, fick jag nu nöja mig med att promenera raskt. Men det var fler som valde att gå och mitt tempo var högre än väntat!

Strax över två timmar blev min samlade tid och för att vara i graviditetsvecka 31 är jag mycket nöjd med min insats!