Idag var det alltså dags för Skolmästerskapet i terränglöpning. Jag satte som mål för några månader sedan att springa dessa 9,7 km på 51 minuter. Förutsättningarna då var att jag var frisk och dessutom visste jag inte hur banan såg ut. Jag sprang Blodomloppet 10 km i maj på strax under 51 minuter och det var det jag utgick från när jag satte mitt nya mål.

Tyvärr har jag inte kunnat träna löpning som jag önskat och planerat då min höft och fot strulat i omgångar och det absolut viktigaste för mig är att få vara frisk och hel. Då gäller det att omplanera och träna alternativt, vilket jag har gjort. Dock ska man komma ihåg att man blir bra på det man tränar och jag blir sällan väldigt mycket bättre löpare av att simma 5000 meter i veckan…

Jag fick ett par fina löpartights i pris!

Jag bestämde mig för att springa mitt eget lopp idag. Jag skulle ta det försiktigt och bryta om jag fick ont och samtidigt ville jag ju göra mitt bästa. Det gick bra och både planen och kroppen höll! Fruktansvärt backig bana och som de flesta vet är just backar min svaghet (och alltså det jag måste träna mer på). Jag höll, som vanligt, ett jämnt tempo hela banan och det var ett ganska behagligt sådant. Jag skulle inte orkat snacka oavbrutet men kände mig ändå ganska oberörd förutom i de mest extrema backar då det mer kändes, och lät, som att jag hade grav astma.

Jag sprang i mål på någonstans över 52 minuter och det räckte till en andraplats i damklassen, som för en gångs skull hade ett acceptabelt antal deltagare. Jag var inte dödstrött och hade nog med facit i hand kunna öka grundtempot en del men är nöjd med min insats och lycklig över att höften inte gjorde sig tillkänna alls! Foten känns ungefär som igår dock, känns varm inifrån och värker lite. Vi får se hur det artar sig.

Men hey! Min höft! Den är hel!!

Förra veckans tok-stress är över och för första gången på elva dagar tränade jag igår. Galet!

Det blev cirkelträning med kadetterna, alltid lika roligt! Man behöver ju inte tröttna på sina egna träningspass när det finns fyrtio kadetter som bjuder på allsidig träning, menar jag. Jag fick dock hoppa över några maxlöpningsgrenar runt koner mot slutet. Jag är rädd om min höft!

Faktum är att jag även är lite rädd för min höft. Jag har ont i höften nu igen men en annan slags smärta och den gör inte ont i samma rörelse som innan och mer neråt låret hela vägen ner mot knät. Ibland tror jag att jag misstar mig och att det rör sig om mensvärk och allt oftare funderar jag över om det är ett mentalt tilstånd där jag av rädsla för att få ont inbillar mig att jag har ont?!

Hur eller hur så är det Skolmästerskap i terränglöpning imorgon och det är där jag satt upp ett mål att springa på en viss tid. Den tiden är inte väldigt aktuell längre, men såklart ska jag springa och göra mitt bästa! Huvudsaken är att jag håller mig hel och inte får ont. Banan är backig som få men det ska bli roligt att få lite sällskap i spåret med nummerlapp på magen, vätskekontroll och där någon annan håller koll på tiden.

Själv ska jag bara springa och försöka njuta av hösten!

Det var två år sedan jag var med på Skolmästerskapen sist, då som gravid i vecka 23. Så jag lufsade mest runt då genom att varva jogg med promenad.  HÄR kan du läsa om det. Oavsett tycker jag det är viktigt att som lärare visa engagemang och delta i kadetternas utbildning.

Det vore på sin plats att fler gör det!

Denna vecka håller jag till i skogen utanför Stockholm där jag utbildar i UGL. Utbildningsveckor som denna är mycket speciella och vi jobbar nästan dygnet runt. Tiden till träning blir därför mycket knapp. Dessutom äter jag mat i en matsal och kan således inte själv välja min mat på samma sätt som jag är van vid.

Det gäller att se möjligheterna och ta tillvara på tid och tillfällen, annars är det lätt att slappa ihop fullständigt och bara se omöjligheter och problem. Inte en chans att jag skulle tillåta mig själv bli helt förslappad och gå miste om en hel träningsvecka bara för att det visade sig omständigare än vanligt att planera!

Jag vet aldrig i förväg när dagen är slut men jag vet när den börjar. Säkrast är alltså att träna före frukost, tidigt som attan! Ibland blir träningen därför inte så lång som jag skulle önskat men all träning som blir av är bra träning!

Idag blev det morgonjogg i kolsvarta omgivningar och imorgon står gymträning på schemat! Hoppas på mer lyse där!