Tji fick jag med att försöka införa lite rutiner i vårt liv! De innebar nämligen att amma lite mera sällan. Vi drog ut det i en halvtimme ungefär och det var uppbenbarligen för länge för min enorma mjölkproduktion. Jag fick mjölkstockning!

På kvällen var det kräftskiva och jag gick dit i förnekelse med feber och ett ömt, stenhårt och jättestort bröst. Och ett normalt bröst. Jag var den enda nyktra på festen, så jag var också den som inte oväntat lämnade först. Det var en mycket trevlig tillställning, men runt midnatt något hög ljudvolym för min nuvarande smak… Jag avslutade med att sjunga snapsvisan Theobald Thor med dess sju verser och tio refränger, skålade i Coca Cola och sen gav jag upp.

Jag har fortfarande lite feber och jobbar stenhårt på att bli av med smärtan i vänster bröst. Jag har handmjölkat mig, duschat varmt, masserat och tvingat min matglada dotter att äta ännu mer. Nu känns det bättre så jag hoppas på att snart vara återställd.

På vägen hem från Högsby var vi en sväng på IKEA. Vi behövde uppgradera oss på bebisfronten, nu när Elise börjar hänga med mer och mer. Bland annat köpte vi babygym, mobil och en nattlampa. Idag har hon legat i babygymet i 20 minuter och verkar trivas! Dock har vi en familjemedlem till som trivs i detta gym, nämligen Vackraste hunden. Så om vi ska kunna ha användning av gymet ett tag framöver gäller det att plocka undan det när det inte används.

Snart ska jag på höftscreening med Elise och sedan till jobbet en sväng i eftermiddag. Imorgon ska jag hålla en föreläsning med jobbet och även fast jag har hållt just den föreläsningen flera gånger förut, så måste jag repetera, för det var trots allt ett tag sedan sist!

Jag gör som Tova och skriver lite kort om ett par grejer som liksom fallit mellan stolarna. Saker jag skivit om som hänt, men inte hunnit blogga om fortsättningen. För er som är intresserade:

Jag skrev för ett tag sedan att det kändes obehagligt när jag promenerade ibland, som att något höll på att trilla ut ur mig. Ni var flera mammor som kommenterade inlägget och hade känt detsamma och det lugnade mig lite. Ett par dagar senare hade jag en läkartid och jag frågade om min obehagliga känsla. Läkaren frågade då mig om jag kände något, alltså rent fysiskt, som faktiskt hängde ut ur slidan? Uärk!! Och nej, det gjorde jag ju inte. Thank God! Hon undersökte mig och sa att allt såg normalt ut. Hon förklarade att slidväggarna brukar ligga ”dikt an”, men att det nu var ca 1 mm mellanrum där och det var det som skapade obehagskänslan i mig. Och precis som ni erfarna mammor sa, så var det bara att kniiiipa, så skulle känslan försvinna på en vecka. Och det har den nästan gjort också! Det var alltså inget litet djur som höll på att krypa ur mig. Jag frågade speciellt om detta, för att vara helt säker och läkaren försäkrade mig om att så inte var fallet.

Ni kommer kanske ihåg höften som låste sig på toaletten… Vem kan någonsin glömma? Den har jag inga som helst problem med sedan dess. Så, min självställda diagnos stämde verkar det som. Att det är så det går när man låser in en aktiv kvinna i över tre veckor!

Min blodtrycksmedicin är sänkt till hälften och trycket ligger fortfarande bra: 115/78. Jag har även sluppit äta mer av Tavegylen, den allergimedicin som jag blev helt yr och dödstrött av. En barnläkare konstaterade att jag visst kunde äta min vanliga allergimedicin, trots att den inte var testad tillräckligt mycket för att få amma på, enligt bipacksedeln.

Nästan varje dag är det någon som sökt på ”bil, hundbur och barnvagn” och kommit till min blogg. Tyvärr får de säkert inget vettigt ut av det inlägget, så jag ska ge ett svar på hur vi löst det:

Vi har en stor hund och hon tar upp mer än halva bagaget i sin bur. Resterande plats är avsedd för barnvagn som således måste vara så liten som möjligt ihopfälld. Vi har en Saab 9-5 Aero Kombi och hundburen är en Dogman som sluttar på ena sidan. Vackraste hunden väger 20-25 kg, är en Weimaraner och därmed ganska hög och buren passar henne bra! Den minsta vagnen vi hittade och därmed köpte var Babyproffsens egna vagn. Den är svart, ganska diskret, lätt, liten och enkel att fälla ihop och veckla ut. Dessutom var den ganska billig; runt 4000:- med sitt- och liggdel.

Igår fick Elise se sin livs första älg. Och inte bara en, utan tolv(!) älgar. Hon var inte överdrivet fascinerad, men med en mamma som före detta älg-guide så kommer det väl med åren får vi hoppas. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att hon så att säga ”älgas in” så fort som möjligt. Och nej, vi mötte inte de tolv älgarna på en av våra skogsturer. Det är vi tacksamma för!

Elises första möte med älgar

Kvällens promenad blev lite längre än beräknat. Vi var ute i en timme och fyrtio minuter! Det gäller bara att gå tillräckligt långt hemifrån, så det blir riktigt tungt att gå hem minst lika långt. Om man inte tar en omväg på vägen hem då, som vi gjorde idag för att spetsa till det lite.  Då kan det bli väldigt långt. Underbart!

Idag har Elise och jag varit på BVC för kontroll. Vi tog oss en promenad dit med vagnen. Bland det svåraste för tillfället tycker jag är att veta hur lång tid saker och ting tar – eller rättare sagt hur lång tid det tar för just oss att göra oss iordning, promenera en viss sträcka eller motsvarande. Och eftersom ingen dag är den andra lik just nu, så kan jag inte dra några generella slutsatser. Eller jo, en generell slutsats kan jag dra: Allt tar sjukt lång tid och på det bör man lägga på någon timme eller två, om något oförutsett skulle inträffa.

Vi hade tid klockan 10.00 på BVC, så enligt min modell för generell tidsåtgång började vår process tre timmar tidigare, alltså klockan 07.00. Erfarenheten säger mig att Elise brukar amma i ca en kvart och sedan vara nöjd. Idag ammade hon i en timme, mellan 07.00 och 08.00. Jag lyckades underhålla henne genom att sätta henne i babysittern så att jag nästan hann både kissa, klä på mig och slänga på lite mascara, innan hon började skrika. Wow!

Sen bytte vi blöja två gånger och klädde på själva Elise. Jag fick bära runt på henne när jag plockde ihop det som vi skulle ha med oss, för nu hade hon tröttnat på att sitta ensam i en lutande stol och glo på vadderade bollar i olika färger. Sen kom jag på att jag själv borde få nåt i magen och kunde efter en inte alltför okomplicerad stund trycka i mig en halv macka. Onyttigt och meningslöst, kändes det som, så resterande halva slängde jag till Vackraste hunden.

Vackraste hunden fick efter en snabbkiss i trädgården motvilligt gå upp på sitt rum där jag satte för med kompostgaller och sen var vi klara att gå. Trodde jag. Men när jag stoppade ner Elise i vagnen gallskrek hon. Hon fick en slurk mjölk och sen gick det bra att ligga vagn, så tillslut lyckades jag ta mig ut ur huset med vagn, bärsele och lite packning. I tid. Ja, eftersom jag la till så mycket tid till oförutsedda händelser… Vi var på BVC redan 30 minuter för tidigt. Jag är så nöjd med min beräkning av tid! Vi klarade det!

Och när jag promenerade där med sötaste Elise sovande i vagnen och solen sken och jag hade kjol på mig. Och walkingskor, så jag såg inte riktigt klok ut, men kände att hälsan gick före snyggheten… Hur som helst, så tänkte jag på hur mycket jag älskar mitt liv som mammaledig!